- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 3. Bilder ur verkligheten. Del 3. En skådespelares äfventyr /
284

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hofmästarinnans uttryck om den unga flickan var långt
ifrån öfverdrifvet. Assessor B:s äldsta dotter var verkligen
en af de vackraste och bäst uppfostrade unga damer jag
sett, och hon hade dertill en hemgift, mer än tillräcklig för
en hofintendents anspråk.

»Jag kan aldrig bli nog tacksam för grefvinnans ynnest
mot mig,» svarade jag emellertid; »men det är verkligen
så, att jag redan i mina tidigare år fattade det beslutet att
aldrig gifta mig. Detta skedde i följd af ett persiskt
ordspråk, som jag en dag kom öfver.»

»Ett persiskt ordspråk!» upprepade hofmästarinnan,
synbarligen mycket missbelåten; »det skulle vara lustigt
nog att höra hur det låter.»

»Jag anhåller om äran att få citera det,» sade jag och
började: »Den som icke har hustru har ingen glädje, den
som icke har barn har intet stöd, den som icke har vänner
har ingen styrka; men den som icke har hustru och barn
eller vänner, den har heller icke några bekymmer.»

»Det hörs nog att det är österländskt,» anmärkte
hofmästarinnan skrattande; »den gode österländingen har många
hustrur, han, och jag medger att detta kan vara
bekymmersamt nog, med all aktning för mitt kön i öfrigt, ty för
mycket liksom för litet skämmer allt. Men lyckligtvis lefva
vi i Europa och . . .»

Nog af, den gamla grefvinnan ansatte mig på det
enträgnaste; men då jag fortfarande höll fast vid det persiska
ordspråket, blef hon slutligen riktigt ond. Under det jag
sålunda tvistade med den äldre nåden, kastade jag en
förstulen. blick på den yngre. Hon hade hela tiden sina
blickar fästa vid jorden; men jag tyckte, att då och då ett
glänsande småleende fladdrade öfver hennes mun. Så
fladdrar fjärilen öfver en halft utslagen ros.

*



Så kom slutligen den dag, då äfven de begge
grefvinnorna skulle resa till hufvudstaden. Det var på
förmiddagen. Sedan jag sett efter ekipager och inpackning
m. m., gick jag upp i slottst för att göra min
afskeds-uppvaktning, och efter att ha tagit afsked af hofmästarinnan,
begaf jag mig till de rum den unga grefvinnan bebodde.
Jag fann henne och Lilli, hvilken senare ilade mot mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:48 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free