- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
5

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En moder.





Ofta af en händelse, men någon gång äfven »med flit»,
som det heter, kommer jag till en viss trakt af
hufvudstaden. Det är trakten af Clara sjö, det är den s. k.
Sporrongska gården, hvilken bildar ett helt qvarter, hvaraf
tre sidor vetta åt Clara vestra kyrkogata, Karduansmakar-
och Lilla vattugatorna. Den fjerde sidan begränsas nu
som förr af ett högt plank; men bakom det fanns i min
barndom en större gård, bakgården kallad. Den sträckte
sig ned till Clara sjö, hvarifrån en puss trängde något
djupare in i sjelfva gården. Det var ett instängdt, grumligt
vatten; men som barn har jag sett sol och måne spegla
sig deruti, sol och måne som räcka till för allt och förakta
intet.[1]

Träder jag från kyrkogatan in genom den låga, men
djupa hvalfgången, inkommer jag först på hufvudgården.
Der har jag, som förr, smedens verkstad till höger och till
venster något längre ned vagnmakarens. Jag dröjer gerna
en stund på denna gård, lyssnande till hammarens slag
och sågens rasslande. Dessa olika ljud äro mig välbekanta.
Hammaren är lika gladlynt som förr och sågen lika fnurrig.
Men helst vänder jag mig om och kastar en blick upp
till vindskupan två trappor upp midt öfver hvalfgången,
liksom jag också lika träget betraktar de begge
vindskuporna som vetta åt Karduansmakargatan, ty ur dessa tre
vindskupor har jag såsom mycket liten tittat fram och då

[1] Den Sporrongska bakgården finnes ej mer. Dess plats intages
nu af Vasagatans och Centralparkens södra ändar. Äfven den gamla
gården är försvunnen, och på dess forna tomt resa sig nu två
stora byggnader, den ena med fasaden åt Vestra kyrkogatan, den
andra, det palatslika Sandahlska huset, med framsidan mot Vasagatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free