Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket förvånat mig öfver allt hvad jag såg, isynnerhet
öfver en hop skutvimplar, som öfver taken visade sig, och
det dröjde länge innan jag begrep, hvad det var för ena
tingestar som, än oroliga och än lugna, oupphörligen bytte
plats med hvarann. Somliga af dem voro runda, sågo ut
som stora svarta ögon, och när de stirrade på mig, blef
jag rädd.
Men står jag länge och ser så der uppåt, så kommer
något fram ur ögonlocket, som lägger sig emellan blicken
och vindskupan; men det skymmer ej, det är som vore
det af kristall, och genom kristallen ser jag, har jag
der-uppe, der innanför lyftes upp på fönsterpallen af en troget
vårdande hand och lyftes ner igen, ser mycket annat i
detta hem för många bekymmer, hvilka likväl aldrig
öfver-stego moderskärlekens höjd, större och omätligare än dessa.
Men ibland längtar jag äfven att återse den gamla
bakgården, och slipper jag ditin, så nog dröjer jag der en
god stund också, fast den är mycket förändrad. Der förr
var vatten är nu land, Clara sjö har blifvit långt
tillbaka-skjuten, och han finnes ej mer den gamla skräpiga
toilett-pjesen för solen och månen.
Dock, hur länge jag öfverblickar den forna lekplatsen,
förefaller det mig slutligen, som såge jag mig sjelf, barhalsad
och barhufvad, springa lekande omkring, och jag återser
i andanom många andra, som likaledes utan halsduk och
mössa lekte jemte mig. Några af dem lefva än, mätande
jorden med tyngre eller lättare steg, allt efter som nornan
spunnit lifvets och lyckans trådar. Andra deremot och de
flesta hafva, tidigt trötta vid leken, för alltid sprungit bort,
och ju tidigare de försvunnit, dess klarare för min syn
framstå deras bilder. Och det måste ju vara så. Strömmen
vid sitt utlopp kan icke vara lika klar och ren som han
var vid sin källa.
Bland dessa bilder framstår en liten gosse med fina
anletsdrag, ljust hår och blå ögon. Några år yngre än de
flesta af oss, deltog han någon gång i våra nöjen. På något
afstånd från oss stod då merendels en qvinna, arbetande
flitigt på en stickstrumpa åt en liten fot, det förstås, men
alltid med blicken följande den lilla gossens alla rörelser.
Det var en mor, ty endast en moder blickar så. Hon
kallades madam Holm och bodde med sin son på nedre
botten, som hade sin dörr och sitt enda fönster åt hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
