Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården midt emot, smeds verkstaden. Hon gick omkring i
husen och hjelpte till vid förefallande göromål, var enka
och mycket fattig, men allt det lilla hon kunde förtjena
använde hon för sin son. Hon umbar allt, han saknade
intet. Han var alltid snyggt klädd och hade äfven böcker,
ty hon ville att han skulle läsa, skulle lära sig något, lära
mycket; hon hade fått i sitt hufvud, att Leonard — så
hette sonen — skulle bli en stor man med tiden.
En dag strax på eftermiddagen — jag minnes det
som i går, det finnes något som aldrig kan glömmas —
tittade jag in hos Leonard, i det der kyffet vid gården.
Han var ensam, satt lutande öfver salig Wåhlins svenska
historia. Han läste öfver, ty han gick i en liten
privatskola, som någonstädes i grannskapet hölls af en förlegad
student, hvars namn jag glömt. Modern var rädd för att
låta sin Leonard gå bland de ostyriga pojkarne i en
allmän skola.
Strax efter mig inträdde modern, medförande något i
en blårutig duk. Hon såg trött och lidande ut.
»Stackars min gosse! Du har fått vänta länge i dag,
du svälter väl alldeles ihjäl,» sade hon. »Han har väl
spisat redan?» tilläde hon, vänd till mig.
»Ja,» svarade jag sanningsenligt.
Derefter löste hon upp sitt knyte och tog fram en
färsk rågbrödskaka, den hon skar i två delar. Ur ett papper
tog hon med knifbladet en bit smör, som hon bredde ut
på de båda delarne mycket tunnt, och det räckte knappt
till det. Vidare hälde hon ur en qvartersbutelj mjölk i en
tallrik. Allt detta satte hon fram för Leonard.
Leonard kastade sig genast öfver ena halfvan af kakan
och slukade den med en aptit som förvånade mig. Eljest
bruka icke barn förvånas öfver sådant. Derefter såg jag
Leonard kasta en roflysten blick på den andra
smörgås-halfvan.
»Har mamma ätit?» frågade han.
»Ja,» svarade hon, men gjorde dervid en häftig rörelse
mot bordet. Dock hejdade hon sig ögonblickligen.
»Ät, kära barn, om du är hungrig,» sade hon med
matt stämma, och Leonard lät ej säga sig det två gånger.
Han förtärde äfven den andra hälften och tömde
mjölktallriken till sista droppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
