Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under andra året af min studenttid i Upsala fick jag
en dag höra, att en ny student med namnet Leonard Holm
blifvit inskrifven i Stockholms nation. Jag gick till honom
och fann honom vid Dragarbrunnsgatan i ett litet
studentrum af den gamla enkla stilen. Han var dä en adertonårig
yngling, men ansigtet var hans barndoms. Samma fina
drag, samma blonda här och blä ögon. Jag frågade genast
efter hans mor.
»Hon är qvar i Stockholm,» svarade han, något
förlägen.
I detsamma knackade det sakta på dörren, och han
skyndade ut. Men jag hörde honom tala högt med någon
utanför.
»Hvad gör det?» hördes han yttra; »kom in, mamma.
Det är ju bara en gammal bekant.»
Och nu kom han in, förande vid handen en något
motsträfvig qvinna, klädd som en af arbetsklassen. Det
var hans mor. Hon hade följt honom till Upsala för att
äfven der kunna se till honom; men för att kunna göra det
och derjemte uppehålla sig sjelf, något som i sista rummet
afsågs, hade hon åtagit sig att städa och laga mat åt
studenter. Nu uppstod det lifligaste samspråk mellan oss
tre, och utomordentlig var naturligtvis hennes glädje och
lycka öfver de vackra betyg hennes Leonard fått i sin
studentexamen och dem jag flerfaldiga gånger måste
uppläsa och öfversätta för henne.
När jag gick, följde hon mig ut i farstun.
»Kära herre,» bad hon mig; »säg för all del åt ingen,
att jag är Leonards mor!. . . Han skulle bestämdt få
olägenhet deraf.»
»Tvärtom,» försäkrade jag; »det skulle hedra både er
och honom.»
»Så säger man nog, men så är det inte,» försäkrade
hon; »man skulle rynka på näsan åt städerskans son, och
det vore min död, för jag lefver ju endast genom honom.»
Djupt rörd, tryckte jag hennes hand, lofvade tiga och gick.
Blef denna mor belönad? Blef frukten af hennes ömhet
och försakelse sådan hon i förlåtlig modersstolthet drömt
sig den? —
Innan terminens slut insjuknade Leonard och slutade
sin korta lefnadsbana. Det var först på andra dagen efter
hans död jag fick underrättelse derom, och jag skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
