- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
14

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mälthuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

maltlukten, och när jag kommit med hufvudet öfver golfvet
till första våningen, hvilken såg ut som en vanlig vind,
upptäckte jag genom den täta imman längst bort tvänne
drängar, sittande vid ett omåladt bord och spelande kort
vid skenet af en talgdank, hvilken brann ur en låg
bleck-stake, och vid staken stod en halfstopsbutelj af den gamla,
numera sällsynta formen.

Jag hörde talas om »ögon», om »matadorer», om »äkta»
och »oäkta vif». Det var således »mariage» som spelades.
Efter någon stund såg jag den ena drängen föra buteljen
till sin mun och hörde honom, sedan han ställt den ifrån
sig, yttra:

»Nu är det lås för lädersäck, nu är det så tomt att
man kunde blåsa i buteljen som på en flöjt. Nu är det
din tur att lägga skånk på rygg och skaffa mer.»

»Skånken har jag redan på rygg, men klackjern fattas,»
svarade den andre; »hit med en till af slagtarns tior!»

»Tig din korpl Tiorna kunde råma,» yttrade den andre.

Hvad de vidare sade, kunde jag icke höra, ty de
fortsatte dialogen hviskande. Men jag såg den som sist yttrat
sig resa sig från bordet och försvinna längst i bakgrunden,
hvarifrån han dock snart återkom med något som vid
ljusskenet liknade en större sedel.

»Gå nu inte med den här till »Tre slantar», sade han,
i det han räckte sin kamrat sedeln; »för der kunde man
nosa brändt horn, utan gå du mans till Röda bodarna, för
der ha vi inte vexlat något än, och ...»

Jag fann rådligt att smyga mig ner igen lika varsamt
som jag stigit upp. Det förvånade mig, att man hade så
godt om tior i mälthuset, och kom att samma afton meddela
en af gesällerna i smedjan min förvåning.

»Kyrkråttan blir alltid en fattig Lazarus,» yttrade
gesällen; »men råttan i en kornbod blir fet, och är det i
ett kronmagasin, då blir hon tjock och stor som ett lejon.»

Det vill ingen vanlig katt till för att taga en sådan
råtta, tänkte jag och fäste mig icke vidare vid saken.

Men en annan afton några dagar derefter föll det mig
ånyo in att titta upp i mälthuset, utan att jag rätt kunde
förklara, hvad det egentligen var som drog mig dit. Men
scenen deruppe hade förefallit mig så hemsk, och hvad
som är hemskt eller mystiskt, det söker företrädesvis vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free