- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
30

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kopparslagaren, hvilken var enkling, hade tvänne barn, en
dotter, tjugusex eller tjugosju år gammal, och en son af
omkring fjorton, med hvilken jag var kamrat i Clara skola.
Mamsell Beata var storväxt och såg ganska bra ut, men
hade bestämdt något för spetsig näsa. Spetsiga näsor erinra
något om svärdfisken, hvilken lärer vara svår att fjälla.

Jag besökte ofta kopparslagarens son, och det var vid
ett sådant besök jag hörde dispyten. Kopparslagaren var
vid det tillfället inbegripen i ett brädspelsparti med en ung
man af ståtlig växt och med yfvigt svart hår. Han
hette Wirström och var ordinarie tjensteman vid tullverket.
Mamsell Beata satt vid sitt sybord och arbetade, medan
hennes bror och jag vid ett annat bord studerade en karta
öfver Sverige. Såsom vanligt, föll samtalet på drottning
Kristina, ty äfven mamsell Beata hade af den artige baronen
fått ett exemplar i röda permar.

»Drottning Kersti var en tossa!» menade
kopparslagaren, i det han skakade tärningarne i handen; »gå åt
en karl liksom man späckar en surstek eller drillar hål i
ett durschslag! Hon borde minst haft sina trettio par på
ryggtaflan och sedan spärrats in i tukthus för lifstiden.
Sexor all.»

»Såå!» yttrade mamsell Beata; »men en karl får bära
sig åt hur han vill, får begå hvilka nedrigheter han behagar
utan ringaste påföljd. Är också ni af den tanken, sekter
Wirström?»

»Mamsell Beata har rätt,» svarade han med det yfviga
håret, utan att likväl se upp från brickorna; »en sådan
karl borde spetsas. Essena par.»

»Nå, det var väl att ni åtminstone medger det,» yttrade
Beata med en besynnerlig blick på den unge mannen.

För tillfället gaf jag ingen synnerlig akt hvarken på
mamsell Beatas ord eller blick. Men efteråt framstodo de
desto lifligare för mig, och då insåg jag deras rätta
betydelse, i synnerhet efter den händelse jag nu går att
meddela och hvilken länge gick mun från mun inom vissa kretsar.

En förmiddag får sekter Wirström ett bud från mamsell
Beata med begäran, att han ville infinna sig hos henne kl.
sex på aftonen. Han kommer och får veta, att kopparslagaren
är borta, men att mamsell Beata, som är sysselsatt med
att mangla kläder, tillsagt, att han skulle komma ner i
mangelboden. Inkommen, finner han mamsell Beata sittande
på en lång bänk, hvilken är framdragen midt på golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free