Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkna de svåraste tal. Hvad hade icke blifvit af honom,
om han fått lefval» Mallén slutade alltid sitt tal med
följande strof:
»Och när han låg på sitt yttersta och jag satt vid hans
säng, ropade han till mig: »Pappa, påta mig i hufvudet!»
och så dog han.»
Alla qvinnor gräto och jag med. Jag tänkte på den
sorg jag skulle förorsaka de mina, om jag för tidigt fölle
ifrån; men det var icke utan att jag då tröstade mig med
det hoppet att få ett lika vackert tal öfver mig som det
gubben Mallén höll öfver sin älskling. Men jag var ej rätt
säker på, huruvida jag borde yttra samma ord som Malléns
son, änskönt de då föreföllo mig ytterst rörande.
Såsom äldre, mötte jag ofta om somrarna gubben
Mallén, linkande i.spetsen för brunnsgästerna vid Norra brunn
under deras promenader utom tullarna, ty han var några
år s. k. »rumormästare» vid den brunnen. Man slog sig
ner på någon grön plan och roade sig med hvarjehanda.
Gubben Mallén höll fram sitt styfva ben och lät barnen
hoppa öfver det. Det var aldrig rätt roligt, om inte gubben
Mallén var med. Ofta mötte jag honom på begrafningar.
Han var då i uniform med trekantig hatt och värja, ty han
hade haft någon civil befattning vid flottan och kallades
äfven kommissarien. Han gick alltid i första ledet, det
förstås; det var ändå en trekantig hatt, som fattigt folk
kunde påräkna i processionen till grafven.
Sedan såg jag honom i flere år, och hvem har ej sett
honom knegande framför en lång karl med pickelhufva,
ringklocka och läderväskor. Det var »gångposten», som kom
och gick under alla årstider och i alla himmelens väder.
Regnet sqvalade och snön hvirflade; men ingen vattenpuss
och ingen snödrifva hejdade styfbenet i dess långsamma,
men säkra gång. Det kom och gick på sin bestämda tid,
tog emot och lemnade af, och aldrig hade någon det
ringaste att klaga deröfver. Kanske hade ingen nött
Stockholms gator med så många och nyttiga steg som han. Bref
med millioner uti hade man kunnat lemna den som
knappast hade tak öfver bufvud.
När lokalposten, hvars föregångare han var, inrättades,
fick Mallén af kungl. postverket en liten pension, men
tillräckligt stor för honom. För den som väntar litet blir
äfven det minsta stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
