Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»lyriska dygder», såsom han brukade kalla dem. Han
talade mycket om sin stora fattigdom och att han ej hade
tak öfver hufvudet. Men vid sin död befanns han vara
egare’ ej blott till det der huset i hörnet, utan äfven till en
annan lika oansenlig kåk i den helt nära belägna Nybergs
gränd, bestämdt lika gammal som den förra. De »lyriska
dygderna» hade således haft välsignelse med sig.
Kojan i Nybergs gränd står ännu qvar. Den är
rödmålad och har en hög hvit skorsten, synlig från mina
fönster vintertiden eller så länge träden på min gård stå
bara. Så ofta min uppmärksamhet fästes vid det der rucklet
med den höga hvita skorstenen, tänker jag ovilkorligen på
en händelse i min barndom, eller då jag för första gången
råkade titta in i detta hus, emedan det var hardt nära, att
det äfven varit för den sista jag tittat in, vare sig i detta
hus eller i något annat.
Bland de gossar, som en och annan gång lekte i
Sporrongska gården, var en vid namn Olle Lund, halftannat år
äldre än jag. Han väckte isynnerhet vår uppmärksamhet
som utmärkt skridskoåkare. Han gick i Ladugårdslandets
apologistskola, men vintertiden gick han skolan vanligtvis
förbi och tog i stället vägen till Clara sjö, hvilken han på
skridskor genomkorsade i alla riktningar ända till
skoltimmens slut, då han återvände hem. Detta omtalade han
sjelf för oss under förklaring, att han icke visste någonting
tråkigare än att läsa. Deremot tycktes han bespetsa sig på
att som äldre kunna ge lektioner i skridskoåkning.
Således ändå en tanke på framtiden. Hans föräldrar lefde;
hans far hade varit vaktmästare i postverket. Olle Lund
hade skridskor med två ränder uti, hvilket röjde välstånd
och äfven väckte vår afund. De flesta af oss hade blott en
rand och många ingen.
En vinterafton åkte han och jag tillsammans på Clara
sjö. Men isen var knagglig, hvilket mycket generade mig,
men icke hindrade Olle Lund ifrån att, under det vi åkte,
gäckande ränna omkring mig oupphörligen och i flere
ringar, hvilket jag hade svårt för att smälta.
»Om det vore utför en brant backe,» sade jag, »så
skulle vi väl se, hvem som stode sig bäst.»
»Åhå,» svarade Olle Lund, »kom då hem med mig i
min gränd. Dei* är en brant backe och en is mycket bättre
än denna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
