Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånyo, medförande en långbutelj, en medvurst och ett par
franska bröd.
»Skål på en hel,» sade han, förde buteljen till mun
och tog några duktiga klunkar. Derefter räckte han mig
buteljen.
Jag kände på lukten att det var bränvin, ty den tiden
fanns det bränvin i hvarje hus, och den som icke kunde
taga tre supar på hvarandra ansågs icke för karl. Ännu
var jag icke ens så pass karlavulen, att jag kunde taga en
enda, hvarför jag sköt ifrån mig buteljen, men kastade i
stället en blick på medvursten och franska brödet.
»Ät du, din nykterkalfl» sade Olle, och jag var ej sen
att taga honom på orden.
Under det jag spisade, återvände Olle bakom skärmen,
tagande buteljen med sig. Efter någon stund hörde jag
honom ropa:
»Kom hit du, så ska du ändtligen få se på tall och
gran.»
Jag gick in bakom skärmen, innanför hvilken jag
upptäckte ett skåp och en säng. Men mellan skåpet och
sängen stod en kista med uppslaget lock, och framför kistan
låg på sina knän Olle Lund, lysande med ett ljus öfver den.
»Se hit du!» uppmanade han mig; »lägger man sådant
der på sågbocken, du, och spjelar man det der med yxa
och kil, du? Håll i ljuset, din nykterdansare, och upp
med korpgluggarne sedan!»
Olle Lund snubblade något på målet när han yttrade
dessa ord, och hans ansigte blef alltmer blossande. Han
var då icke så karlavulen som han velat visa sig, eller
kanske hade han innanför skärmen sett djupare i buteljen
än utanför den. Emellertid lönade det nog mödan att öppna
ögonen för hvad som fanns i kistan. Jag höll i ljuset, men
hade så när tappat det i min häpnad öfver hvad jag såg.
Silfver och guld blänkte emot mig. Jag såg matskedar,
gafflar, grädd- och sockerskålar af silfver; jag såg broscher,
armringar och kedjor af guld. Aldrig tillförene hade jag
sett så dyrbara saker, om icke i fönstret till en
guldsmeds-bod, och allt föreföll mig så obegagnadt och nytt, som hade
det nyss kommit derifrån. Jag minnes icke, om jag för
tillfället reflekterade öfver det besynnerliga, att så mycket guld
och silfver kunde finnas i ett sådant näste, med all respekt
för mahognybordet och det röda sofföfverdraget; men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
