Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som någon annan. Att förnäma fröknar, äfven de mest
musikaliska, icke gerna bli hustrur till kantorer, det hade
jag ännu icke gjort mig reda för. Men så begrep Holmén
det så mycket mer. Han blef icke mer så förtrolig mot
mig som förr. Den första kärleken är på samma gång
den starkaste och den mest ömtåliga. Det var väl tidigt,
tycker kanske mången; men hvem kan hjelpa det? Det
händer likväl ibland och bevisar åtminstone, att man tänker
på framtiden. Och för öfrigt: Cupido, som lefvat i
årtusenden, ser ju ut som han ännu icke fyllt femton år och
beter sig naturligtvis derefter.
Holmén lemnade gymnasium före mig, och vi träffades
aldrig som studenter. Han studerade i Lund för professor
Holmbergsson. Den tiden stod juridiska fakulteten i Lund
i vida högre anseende än den i Upsala, och detta med
rätta. Också var det ett gifvet tecken, att den som ville
vara juris studiosus i Lund äfven ville bli det grundligt.
En dag i början af min bana som extraman i verken
fick jag besök af Holmén. Han var redan fiskal i Svea
hofrätt.
»Jag kommer ifrån Willebrand,» sade han, »och har
helsning till dig från honom. Han tyckte, att vi som gamla
kamrater gerna kunde taga ett parti kort hos honom någon
afton. Han går, som du vet, på kryckor och kommer
sällan utom dörren.»
Detta visste jag. Willebrand hade tidigt gått in på
Lifgardet till häst, men icke länge tjenstgjort der. Han hade
blifvit lam och måste derför taga afsked, tillfrisknade aldrig,
utan förblef krympling till sin död. Men när Holmén
nämnde Willebrands namn, upprann hos mig minnet af
den der barnbalen, som han och jag en gång bevistade hos
Willebrands.
»Jaså, du har varit hos Willebrand,» sade jag; »nå,
minnes du än din gamla flamma? Hur är det med fröken
»Du vet då inte att hon är gift, om jag inte bedrar
mig, redan för tre år sedan,» svarade Holmén med ett
uttryck af likgiltighet.
»Med hvem?»
»Inte med mig, som du ser. Det lärer vara en
sabel-huggare, en löjtnant på något dragonregemente.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
