Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aj! Hon har då lagt af mameluckerna,» yttrade jag;
»men de små fotterna har hon väl qvar?»
»Jag förmodar det. Så länge min far lefde, skickade
jag henne hvarje jul ett par lappskor af finaste mård, och
efter hvad jag vill minnas förblefvo de alltid lika små.»
Detta yttrade han under skratt och skämt, hvaraf jag
tog för gifvet, att den första flamman helt och hållet
slocknat.
»Du har hållit hennes fötter varma,» sade jag i samma
muntra tonart; »men fanns det då intet medel att också
hålla hjertat varmt? Hade då inte far din, salig
bundt-makaren, något...»
Jag höll inne med fortsättningen, ty Holmén, som rest
sig från soffan, stod framför mig blek och med kallsvetten
i pannan. Det är ibland med skämtet som med
guldslagar-hinnan: den täcker icke sällan ett sår.
»Hon kan ännu bli min!» mumlade Holmén och gick.
Sedan dröjde det inemot ett tiotal af år, innan jag
återsåg honom. Han uppehöll sig för det mesta på landsbygden,
der han hade det ena domarförordnandet efter det andra,
till dess han slutligen mottog ett högre embete i staten.
Midsommartiden för ungefär fjorton år sedan, efter
återkomsten från en utländsk resa och under färden genom ett
af de sydligare landskapen, tog jag in på en ståtlig herrgård,
hvilken beboddes af min gamle bekante Edvard Holmén.
Han stod sjelf midt på gården, omgifven af en liten falang
ynglingar, gossar och flickor, alla med slägttycke
sinsemellan och efter hvarandra i ålder. Det såg ut att
vara ett slags familjefest. Holmén, då några och fyrtio år,
välkomnade mig och presenterade sin unga omgifning.
»Dessa äro mina barn,» sade han.
»Dina barn! Och åtta stycken!» yttrade jag något
häpen, i det jag öfverräknade samlingen.
»Ja, och i dag är det jemnt ett år sedan jag gifte mig.
Men se der kommer min hustru.»
Ett fruntimmer närmade sig, högväxt och ståtlig ännu,
ehuru synbarligen vid den åldern, då qvinnan icke gerna
firar sin födelsedag.
»Det är min hustru,» presenterade mannen; »född W***
och enka efter öfverste D**.»
Det var då hon! Hon i hvita barégeklädningen och
mameluckerna! Men numera skulle hon ta sig illa ut i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
