Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad gör en timmes skam mot en evinnerlig ära!»
yttrade han efter examens slut, och detta yttrande har
nästan blifvit lika verldskunnigt som det var smickrande
för alla olyckliga kameralister. Efter examens slut lemnade
Thure Bäck för alltid Upsala akademi, till stor lättnad för
det täcka könet derstädes.
Efter sålunda slutad akademisk kurs ingick Thure i
alla uti Stockholm befintliga räkenskapsverk såsom extra
kammar- eller kontorsskrifvare. Men då han troligen
förutsåg, att han omöjligen kunde avancera i dem alla, och icke
kunde bestämma sig för det han företrädesvis borde välja,
så tjenstgjorde han, opartiskt nog, i intetdera. Men då han
ärft så stort kapital, att han på räntan deraf kunde lefva
ganska godt, och för öfrigt icke var fallen för onödigare
depenser, så kunde han lugnt se framtiden an. Följaktligen
kunde han också obehindradt fortsätta i Stockholm det
enda studium han med så mycken framgång börjat i Upsala,
och hvarje förmiddag var man också viss om att finna
honom på Norrbro, oupphörligen vändande sig om och
tittande efter alla damer han mötte. Detta gjorde, att han
snart i Stockholm hade samma namn om sig som vid
akademien. Men i Stockholm är man ej så »pryd» som i Upsala.
Damerna härstädes, så äldre som yngre, bli visst icke stötta
deraf att en ung vacker karl vänder sig om och ser efter
dem, i synnerhet när man promenerar på Norrbros jemna
tuktade yta, der det är möjligt att gå med grace, hvilket
deremot har sina svårigheter på Stockholms gator i allmänhet,
hvilka mer synas beräknade för pjeksor med träbottnar än
för fina fruntimmersskor. Men om också damerna icke ha
något emot, att en sådan der kritiker följer dem hack i
häl, så är det derför icke sagdt, att deras kavaljerer äro
lika belåtna dermed, och det var just det vår extraman i
verken en dag fick erfara.
En vacker vårdag fick han ögonen på ett sällskap, som,
njutande af det vackra vädret, promenerade flere gånger
fram och tillbaka på Norrbro. Sällskapet bestod af en äldre
herre med en äldre fru under armen och en yngre herre,
som ledde vid armen ett yngre fruntimmer. Så ofta vår
extraman mötte detta par, stannade han efter gammal vana,
vände sig om och tittade länge efter dem. Men då detta
* De flesta af Stockholms gator voro när detta skrefs ännu ej
belagda med tuktad sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
