Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Två klackar! Kanske hon har två hälar med?»
»Det vet jag inte, det har jag inte sett efter.»
»Förlåt! Skulle min herre möjligtvis vara skomakare?»
»Nej,» svarade Thure, »jag är extra tjensteman i
kammarrätten, kammarkollegium, krigskollegium, statskontoret,
tullverket, postverket, Rikets Ständers bank, Stockholms
auktionskam ...»
»Är herrn galen!» inföll den andre. »Jaså, min herre
påstår, att min fästmö har två klackar...»
»På ena foten, ja,» inföll Thure i sin ordning; »men
hvarför blir herrn så förskräckt för det? Bättre att ha en
klack för mycket än en för litet. Bättre att vara för tung
än för lätt på foten.»
Fästmannen vände Thure ryggen och sökte upphinna
de sina, hvilka gingo ett stycke framför honom. Men han
tycktes ej mer ha brådtom. Han gick med mönstrande
blick, han tog för första gången sin fästmös gång i närmare
betraktande. Thure Bäck anade icke, hur illa han gjort,
när han lossat på kärlekens bindel. Jag kände en gång en
fästman, som var ända till galenskap förtjust i sin fästmö,
till dess en dag en vän yttrade till honom: »Du är lycklig,
min bror! Din fästmö är en fullkomlighetens bild, och hon
skulle vara det ännu mer, om hon endast hade något mindre
händer.» Fästmannen studsade, ty förut hade han funnit
hennes händer lika gudomliga som allt annat. Han blef
likgiltig, kall och slog slutligen upp med sin fästmö. Som
sagdt är, ingen annan bör lossa på kärlekens bindel än den
som sjelf bär den, ty när det en dag sker, så betyder det
oftast ingenting. Efter två års äktenskap, hvem frågar efter
färgen på sin hustrus ögon? yttrar Balzac.
En dag fram på sommaren mötte, under en promenad
på Djurgården, Thure Bäck en äldre herre med ett äldre
fruntimmer under ena armen och ett yngre under den andra.
Han betraktade som vanligt deras fötter och tyckte, att han
förut en gång sett dem, då han hörde ett konvulsiviskt
skratt och på samma gång såg den yngre^ damen falla
vanmäktig i armarne på sin omgifning. Äfven Thure Bäck
skyndade till hjelp.
»Ah, är det nil» ropade den äldre damen, efter att en
stund ha fixerat den främmande hjelparen; »är det ni! Bort
härifrån! Det är ni som gjort vårt barns olycka och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
