Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen knäppte jag till, och det så hårdt jag förmådde,
ty jag trodde, att äfven det hörde till leken. Gynnad
af lyckan, träffade jag midt på den uppåtsträfvande
näs-tippen.
»HurraI» ropade jag, såsom jag hört mamsellerna göra,
när någon af dem, ehuru sällan, träffade.
»Hurra!» instämde damerna.
Men den som icke hurrade, det var »grefven med
näsan», och snart fick jag erfara, att det icke var för sådana
fingrar som mina grefven ställt sin näsa till disposition,
och att han icke heller höll mig räkning för den
skicklighet och kraft, hvarmed jag i min enfald knäppt till. Under
en störtskur af svordomar rusade han upp från stolen, med
ena handen hållande om sin näsa och sträckande den andra
knuten mot mig. Det lider icke tvifvel, att jag blifvit
mörbultad på stället, om icke »långkatekesen» kastat sig
emellan.
»Var nu inte tokig, kära Fritz!» ropade hon; »det är
ju bara ett barn.»
»Bara ett barn!» upprepade grefven med ökadt raseri;
»ser ni inte att näsan sprungit i blod? Tunnor tusan!
Jag blöder ju som en kalf!»
»Det kan inte vara mycket blod i en så liten näsa,»
tröstade honom »långkatekesen», och deruti instämde
»sockertruten», »pappegojsnäbben» m. fl.
Jag fann likväl rådligast att maka mig undan och att
icke visa mig så länge »grefven med näsan» var på gården.
Så gick det till den sommaren. Hemkommen till de mina,
berättade jag dem, hur roligt jag haft på landet. Jag kunde
icke dölja min öfverraskning att ha funnit menniskor, som
lefde så förtroligt och kärleksfullt tillsammans, helst jag i de
kretsar, hvari jag dittills haft tillträde, för det mesta funnit
köld och gnabb mellan makar och mellan barn. Men när
jag med anledning af denna olikhet lät förstå, att så fredligt
och kärleksfullt som på H—lund måtte menniskorna ha
lefvat före syndafallet, så drog man på mun, runkade på
hufvudet och delade icke min förtjusning. Förmodligen
funno de, hvad jag den tiden icke fann, att herrar, som
kasta brödskifvor på damerna, och damer, som knäppa
herrarne på näsan, icke äro rätt passande föredömen för en
hoppgifvande ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
