Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, minnes jag ej, men väl att hon skimrade af guld och
juveler, alltsammans presenter af fästmannen. Allas ögon
hvilade på dessa, och under de första rätterna talades knappt
om annat än om dem. Den lycklige fästmannen visade sig
mer upprymd, än jag någonsin kunnat tro honom om. Han
berättade en mängd anekdoter, hvilka tycktes mycket roa
sällskapet. Bland dessa fäste sig följande i mitt minne:
En klockare klagade hos presten öfver att någon
bortstulit hans get och bad sin förman, alt han, vid
kungörandet deraf från predikstolen, ville späcka efterlysningen med
något enkom för tillfället författadt anatema öfver den
okände som stulit geten. Men nu bar det icke bättre
till, än att det just var presten sjelf, som tagit klockarns
get, emedan denna haft den ovanan att flöja öfver hans
gärdesgård och göra åverkan på hans åker. Presten fann
sig naturligtvis generad af uppdraget, men lofvade att göra
hvad han kunde, och söndagen derpå, när han uppläst
kungörelsen, slutade han med följande vers:
»O, du som allting vet,
Du vet ock hvem stal klockarns get!
O, du som allting visste,
Förbanna den som geten mistel
Men inga sorger, inga qval
Öfver den som geten stal!»
Mycken munterhet följde på denna vers. Men under
det man skrattade och glammade, såg jag trädgårdsmästaren
på tröskeln till matsalen vinka mig till sig, hållande ett
stort bref i handen. Jag gick till honom.
»Lemna det här brefvet, min gosse, till
kronobefallnings-man,» bad han mig; »men säg honom, att det är mycket
angeläget.»
Mottagande brefvet, hvilket var försedt med ett ovanligt
stort sigill, gick jag med detta till länsmannen och lemnade
honom det, sägande hvad trädgårdsmästaren bedt mig
säga. Länsmannen tog brefvet, såg på utanskriften och
bröt sigillet.
»Inga bref få läsas vid bordet!» ropade värden, höjande
vinglaset; »jag trycker dig i botten, bror
kronobefallnings-man!»
Länsmannen med ögonen i brefvet sträckte mekaniskt
handen efter sitt glas, men drog i detsamma handen
der-ifrån, liksom hade glaset brännt hans fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
