Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De röda ögonen.
begripligt är, att menniskor i allmänhet sä litet
bemöda sig att närmare lära känna hvarandra. Ofta
behandlas de ungefär på samma sätt som mången behandlar
böcker, hvilka kringskickas till »benäget påseende», men
läggas olästa, ja ouppskurna på bordet. Sällskapslifvet,
enkom till för att ge menniskor tillfälle till menniskokännedom,
uppfyller sällan sitt ändamål. I sjelfva dansen, som mer
än andra sällskapsnöjen närmar ungt folk af begge könen
till hvarandra, är det egentligen foten som agerar, medan
munnen, själarnes språkrör, endast tyckes vara till för att
flåsa ut efter den starka kroppsansträngningen utefter
golftiljorna.
Men ingenting fördunklar i så hög grad ändamålet med
sällskapslifvet som det s. k. konversationsspelet. Kortspelet
är sällskapslifvets död.
iEn lätting, slö till själ och kropp,
Fann lifvet en gång bli en börda:
Då fann en annan lätting opp
Att tiden genom kortspel mörda.»
Otaliga gånger har man upprepat denna ypperliga
sentens, men lika många gånger förgäfves. Menniskor bjudas
tillsammans, och knappast ha de stält ifrån sig hattarna
förrän de fattat korten. Värden och värdinnan synas oroliga
innan de fått sina gäster placerade kring spelborden. Nu
äro de ändtligen af med dem på några timmar, gudskelof!
Dessa timmar, hvarunder man kunnat utbytta så många ord
och vexla så många tankar med hvarandra, klämmas till
döds emellan ett par kortlekar. Visserligen åstadkommer
spelet en viss jemnlikhet, men en jemnlikhet mellan ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
