Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell Emma.
land vänligare hågkomster från min ynglingatid glänser
stundom fram bilden af en qvinna, ungefär tio år
äldre än jag, då jag först såg henne. Dotter till en
kamrer i riksbanken, hade hon tidigt förlorat sina föräldrar;
men en årlig pension af ungefär 200 rdr satte henne i
tillfälle att, jemte hvad hon kunde förtjena genom undervisning
i ritning, föra ett oberoende lif. Hon kallades mamsell
Emma, hade en välbildad gestalt och ett mildt intagande
ansigte. Första gången jag såg henne hörde jag henne
vid pianot, ty hon var äfven något hemma deri, sjunga
den på sin tid mycket sjungna visan om »Hjertats kamrar»,
och jag erinrar mig lifligt dessa verser:
»En kammare har mamma ensam,
Den andra bor min tant uti,
Den tredje är för fler gemensam,
Der, mina vänner, der bon I.
Men kära flickor, nog förstån I
Jag också liar ett kabinett.
Men hvem bor der? Jo, gissa fån I.
Ni gissen ändå aldrig rätt.»
Mamsell Emma sjöng dessa verser med så mycket
behag och naiveté, att hon samma afton måste sjunga om dem
flere gånger, isynnerhet den sista af den nu citerade. Vi
antogo för bestämdt, att någon måste finnas i kabinettet af
hennes eget hjerta och voro alla nyfikna att veta, hvem
hennes kabinettskammarherre kunde vara. Jag hörde
frun-timmerna gissa på en hel hop och till och med bry
mamsell Emma för en och annan. Men hon förklarade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
