Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, det är ju endast ett minne numera 1» suckade
mamsell Emma, »och då kan det ju vara detsamma hvad
han var ... Nog af att... att...»
Hon förde den bredfållade näsduken till ögonen och
hördes snyfta. Mamsell Emma, afhållan af alla, blef ett
föremål för allas uppriktiga deltagande. Men oaktadt alla
bemödanden, fick man ej veta mer af henne, än att den
hon bar sorgdrägt efter varit en ung militär af god familj.
Man skyndade att titta i tidningarnas dödsannonser, men
kunde ej under flere veckor upptäcka någon annan död
militär ätj en sextiårs gammal fanjunkare vid Andra gardet,
och den kunde det omöjligen vara.
»Nå, hon blef då inte utan, fast hon är utan ändå,»
anmärkte en af hennes vänner.
Icke stort mer än ett år derefter, eller omkring sex
månader efter det hon lagt af sig sorgdrägten, visade hon
sig ånyo i djupaste sorgdrägt. Ny öfverraskning och
uppståndelse bland hennes bekanta, nya sorgebetygelser och nya
frågor. Återigen en ömmare och af döden för tidigt bruten
förbindelse. Men denna gång var det en ung civil
tjenste-man, som endast väntat på andra lönegraden för att kunna
gifta sig och som i samma stund han hunnit dit och
för-lofningen skulle eklateras dog, till glädje för alla inom
första eller lägsta lönegraden, men naturligtvis till obotelig
hjertesorg för mamsell Emma, som för andra gången såg
sitt hopp om lifvets lycka försvinna. Det der lilla kabinettet
i hennes hjerta hade då blifvit ett riktigt grafkor.
»Stackars menniska! Det var nu den rysligaste otur!»
yttrade hennes bekanta; »men bättre två olyckliga
förlof-ningar än ett olyckligt äktenskap!» tilläde de tröstande.
Icke heller nu fick man veta namnet på den senare
fästmannen, och jag vet ej, om man sökte honom i
tidningarna bland aflidna kammar- eller kontorsskrifvare.
Emellertid bar mamsell Emma troget sorgdrägten och besökte,
som man sade, tvenne grafvar på olika kyrkogårdar, för att
bekransa dem, ty hon glömde icke den äldre för den yngre,
icke militären för den civile eller lagern för eklöfskransen.
De funnos dock som tviflade på verkligheten både af
den ena och den andra, i det de skrattande påstodo, att
mamsell Emma, af fruktan för att komma på öfverblifna
kartan, ville visa verlden, att hon icke behöft komma dit,
i fall dödens engel, den enda rival hon ej kunnat besegra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
