- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
114

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänner bland stockholmarne, för att vänja sig af med den
norrländska dialekten, den han ansåg oförenlig med en
garderob, som förskref sig från hufvudstadens förnämsta
skräddare. Han var mycket upptagen i familjerna och
gerna sedd af damerna, ehuru jag tviflar på, att någon af
dem blef betagen af honom. En karl, som uteslutande
lefver för sin toilett, tänker för mycket på sig sjelf, och
det är just det som damerna icke rätt kunna med, och
kommer han dertill med ringar på fingrarna, så blir det
ytter värre. Men på en bal är det angenämt för ögat att
se kavaljerer i utsökt toilett, och man försonar sig lätt med
hvita kaschemirspantalonger, i synnerhet om de dragas af ett
par magnifika ben, så sällsynta bland studenter, i synnerhet
bland dem som studera till graden. Man ser ju knappast
andra än spindelben på parnassen, Det är följden af att
arbeta för mycket med hufvudet, och Rudolf Eckerzen
aktade sig för det.

Någon examen skulle han väl taga ändå, och hvilken
annan kunde det väl vara än den s. k. kansliexamen?
Hvilken annan passade väl till en toilett som hans? Det
var en gentil examen, fast en af de ytligaste, och man borde
taga den, innan man glömmer sina skolstudier. Derför ju
längre Eckerzen låg vid akademien, desto svårare blef det
för honom. Han ärnade gå in i kabinettet, försäkrade han,
och som hans salig mor varit född friherrinna och han hade
allt som erfordrades för den yttre polituren, så ansåg man
det vitas genus han valt för det bästa. Det qvistiga var
sjelfva examen, och Eckerzen hade försökt, men misslyckats,
och det i historien, som likväl var hufvudsaken. Han hade
i tentamen inför Gei jer påstått, att det var efter slaget vid
Willmansstrand som Axel Oxenstjerna haft sin andra
sömnlösa natt. En blifvande diplo.i :t icke ha bättre reda på Axel
Oxenstjerna! Påstå att den är sömnlös, som ungefär ett helt
århundrade legat i grafven, det var något för starkt. Det
behöfs åratal för att slagta en sådan bock, och Eckerzen låg
qvar i tre och hade säkerligen legat qvar än, om icke en
händelse inträffat, som tvang honom till den första och sista
ansträngningen på diplomatiska banan. Se här hvad som
skedde.

Den tiden hörde det till studentlifvets roligaste
tids-fördrif att gå hem till hvarandra och städa, d. v. s. vända
upp och ned på allt som fanns i rummet, tömma vatten ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free