- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
117

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karafinen och hälla dit aska i stället, vräka sängkläderna
under sängen och i stället bädda med vedträn, öfver hvilka
man sedan bredde lakanen och täcket, med mera dylikt mer
eller mindre sinnrikt. En afton, under det Eckerzen
dansade på slottet hos landshöfdingen, smögo sig några
kamrater in i den lilla våning på tre rum han bebodde, ty
han bodde äfven som en grand seigneur. Fanns det hemma
hos honom ingen bokhylla att vända upp och ned på, så
fanns det deremot klädskåp som dugde. Ur skåpen
fram-drogos mästerstycken från Kasdings verkstad, det ena vackrare
och dyrbarare än det andra; men der upptäcktes äfven något
som gjorde kungl. teaterns skräddare all heder, nämligen ett
par underpantalonger af det mjukaste ylle, men som det
oaktadt hade den ovanliga egenskapen att kunna nästan stå
för sig sjelfva, ett par lösben med riktigt konstnärligt formade
lår och vador, de ypperligaste surrogat för den, mot hvilken
i det ena eller andra naturen varit något styfmoderlig,
en oundviklig nödvändighetsartikel för en teaterns primo
amoroso. Det fordras icke så få kardor silkesvadd för att
bli en scenens hjelte.

Man må tro, att kamraterna fingo roligt. De hade nu
funnit hemligheten af de magnifika benen, Eckerzens stora
företräde framför andra i Upsalas salonger. Det enda erkändt
solida hos honom befanns nu lika löst som allt annat. Det
upptäcktes blott ett par af dessa sjelfständiga underplagg;
det andra var säkerligen som bäst i dansen på Upsala slott,
bedragande en godtrogen verld. Se der åtminstone ett
gifvet anlag för diplomatien.

Eckerzen blef icke litet bestört, när han vid
hemkomsten fann allt ligga huller om buller om hvartannat på
golfvet, allt så när som på de der benen af silkesvadd,
hvilka, stödjande sig mot en stolskarm, voro de första som
mötte han blickar. Förtviflad stängde han sig inne och gick
icke ut på flere veckor. Han vågade icke visa sig med
sina förvärfvade behag, icke heller visa, huru smalbent han
i sjelfva verket var. En så smalbent Endymion skulle Diana
genast ha förvandlat till kronhjort. Emellertid blef följden
den, att Eckerzen läste så, att han tog kansliexamen. De
som efteråt sågo honom och icke kände förhållandet trodde,
att han läst så att benen magrat. Samma dag han tog
examen begaf han sig till Stockholm och blef en välbestäld
kungl. sekreterare i konungens kansli.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free