Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hör från sidan en röst, som liknar allt utom en vacker
qvinnas. Rösten säger:
»Ett af två, herre 1 Antingen lemnar ni ett stycke af
er hals qvar i vagnen, eller också allt hvad ni har på er.»
Eckerzen, stelnande af fasa, känner sin hals beröras af
något kallt och hvasst. Men den tunga vagnen fortfor att
dåna mot gatan, åskan lik.
Ungefär vid samma tid på qvällen sitter i sitt rum två
trappor upp i ett hus vid Holländargatan å Norr en annan
kungl. sekter med namnet Lindqvist, en af Eckerzens
närmaste umgängesvänner. Han är träget sysselsatt med
skrif-ning, ty det är icke alla som ha tid för rendez-vous. Bäst
han så sitter, öppnas hans dörr, och en person, en
vaktmästare i svarta kläder och hvit halsduk, inrusar, ropande:
»Kom för all del ner, herr kungl. sekter! Det har
kommit en galning, kommit som man födes hit till verlden,
och han ropar på kungl. sekter Lindqvist. Det är alldeles
förskräckligt hvad han ser ut. Han har bestämdt rymt från
dårhuset.»
Lindqvist hastar ner och in i första våningen. Der
ser han en mängd herrar och damer — ty det är stor bal
der nere — fly skrikande, damerna med händerna för
ögonen, fly för en menniska i Adams ursprungliga toilett,
men med vida smalare ben än menniskoslägtets stamfar
säkerligen var utrustad med. Vanslägtades man likväl icke
i något annat, så ginge det väl an ändå.
Det dröjde en god stund, innan Lindqvist igenkände
sin vän Eckerzen. Det skulle också vara svårt nog för
hvem som helst att igenkänna sin bästa vän, om denne
befann sig i det tillstånd, som gör alla menniskor mest lika
hvarandra. Ändtligen drog Lindqvist sin kamrat med sig
upp på sitt rum och fick der höra hans olyckliga äfventyr.
Eckerzen hade i vagnen blifvit så utplundrad, att det icke
fanns qvar en tråd så lång, att han kunde linda den kring
sitt finger, i stället för de ringar som dragits derifrån.
Der-efter hade vagnen stannat utanför ett hus, bofvarna stigit
ur och plötsligt försvunnit med sitt byte. Efter en stund
hade den olycklige, som satt qvar, ropat på kusken, hvilken
icke tycktes ha ringaste reda på hvad som förefallit, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
