Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den prosaiska verkligheten gör alltid luckor i
romanen,» anmärkte jag; »det hade varit mer i sin ordning
att hon blifvit din.»
»Åhja, hvarför inte?» svarade H**, icke utan en suck;
»det var för första gången jag öfverraskats af så många
behag förenade med så mycket sannt qvinligt värde. Det
var i sanning en drottning eller sådan en drottning borde
vara.»
»Och du som kunnat vara grodornas konung,» sade
jag skrattande.
»Skratta inte åt grodorna!» yttrade den allvarlige
mannen; »jag tänker ständigt på den som följde efter mig på
landsvägen, liksom för att kalla mig tillbaka och utan
hvilken jag säkerligen icke fått tillfälle att hindra ett rysligt
brott. Det finnes nog en tråd, som, ofattlig för vår dunkla
syn, likväl sammanhåller allt och alla. Hvem vet, om icke
smärtan i ett menniskohjerta till någon, om än obetydlig
del äfven kännes af allt annat som har lif, från örnen som
seglar i skyn till den obetydligaste mask som krälar i gruset,
och hvad som träffar örnen eller masken, hvem vet om icke
det i sin ordning berör någon sträng i ett menniskobröst!»
Denna är den andra af de händelser, som gifvit mig
sådan respekt för grodan och gör, att jag är särdeles rädd
att trampa på dem. Och om det icke desto mindre någon
gång händt, så har jag stannat lyssnande, liksom väntade
jag mig få höra något klagoljud från skogen, väntade mig
få se banditernas knifvar, barnet i gropen, de stora mörka
ögonen, den spädas så väl som den fullväxtas, drottningens.
Men man borde alltid tänka såsom doktor Ii**, tänka på
den tråd som, lik den elektriska, genomlöper hela skapelsen,
medförande både glädje och sorg, samt framför allt undvika
allt som kan lifva den senare. Ty hvem svarar oss för,
att vi kunna läka de sår vi gifvit, eller till fröjd förvandla
den smärta vi väckt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
