- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
140

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En barndomsväns öde.

ur många har ni tagit lifvet af?» frågade en dag
Fredrik den andre af Preussen sin lifmedikus.

»Icke fullt ut så många som ni, ers majestät,» svarade
läkaren; »men,» tilläde han med den djupaste bugning,
»icke heller med lika mycket beröm.»

Konungen log och kände sig smickrad af svaret. Han
var också sin tids störste åderlåtare, och det är väl derför
han ännu i dag kallas den store. Måhända var dock en
Cassar, en Napoleon I större. Dessa hade kunnat bilda
hvar sin insjö af det blod de gjutit eller de tårar de pressat
ut. Men stora idéer fordra stora offer, heter det. Folkets
förtryck eller mensklighetens förslafning är också en stor
idé. Det onda har sina stora idéer lika väl som det goda;
»det onda är odödligt som det goda», säger skalden.

Men, för att återkomma till kung Fredrik och hans
lifmedikus, är det mer än troligt, att den senare icke
kände sig lika smickrad af konungens fråga som den förre
af läkarens svar, ehuru denne fann sig och icke blef svarslös.
Man vet, att läkarkonsten varit föremål för skoningslös
kritik liksom för bitter satir. Rousseau påstår, att läkaren
fördrifver ett mindre ondt med ett större och att det enda
som läkarkonsten uträttat är, att hon gjort menniskorna
fega och rädda för döden. Moliére drifver med henne i
sina qvickaste komedier. Min mening kan icke vara att
här angripa eller försvara henne utan afseende på om hon
förtjenar det ena eller behöfver det andra. Ett kan man
dock taga för visst, nemligen att ingen läkare gör sig,
liksom krigets hjeltar, en ära af att taga lifvet af folk,
äfvensom att läkarkonsten i alla fall ändå är det halmstrå,
hvarefter man griper i nödens stund. Dessutom tror jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free