Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att denna konst eller vetenskap, såsom den numera kallas,
under den senaste tiden tagit jättesteg, som man icke hade
någon aning om i Rousseau’s och Moliéres dagar.
Jag-säger med flit »den senaste tiden», ty att det för några
och trettio år sedan icke stod så särdeles väl till för
ifrågavarande konst eller vetenskap, derom har jag mer än en
gång haft tillfälle att öfvertyga mig.
August Granholm hette en af de skolkamrater, med
hvilka bekantskapen varade äfven sedan skoltiden upphört.
Son af en kamrerare vid det s. k. Jagtvarfvet å
Kungsholmen, stod han särdeles högt i skolan icke allenast för
sitt ovanliga minne och sin stora flit, utan ock för sitt
klara förstånd, en sällsynthet vid hans ålder. Det var
verkligen skada, att han icke fick fortsätta sina studier. Men
redan som tertian måste han af brist på medel lemna
skolan och gå in på apotek. Det är nästan att offra sig
för allmänhetens välbefinnande, ty det är ett af de mest
ansträngande yrken en gosse kan välja; det gäller att slita
ondt i laboratorier och vaka om nätterna, detta senare den
svåraste persen för ungdomen, och det kan bestämdt icke
vara helsosamt att dag och natt dväljas bland så mycket
medikamenter. Det synes mig som ett evigt experiment
af gift och motgift. Också förefalla de flesta apotekare
bleka och tidigt medfarna, några till och med underligare
till sinnes än andra menniskor; man kan nästan se på en
person, att han är apotekare. Detta likväl sagdt utan den
ringaste släng åt ett yrke, lika hedrande som mödosamt.
Utan skickliga och jag kan väl tillägga samvetsgranna
expeditörer på apoteken stode det slätt till både med
läkar-konst och läkare.
August Granholm var en af dessa skickliga och
samvetsgranna. Han började på »Hvita björn» å Ladugårdslandet
och slutade på »Hjorten» å Kungsholmen. Så ofta jag
under ferierna af min studenttid vistades i Stockholm, var
det väl ingen vecka då jag icke någon afton besökte honom.
Jag höll då vanligtvis till i kammaren innanför
expeditions-rummet, och så ofta Granholm, som stod för expeditionen,
hade någon stund ledig, kom han in och språkade med
mig. För öfrigt musicerade vi’tillsammans. Granholm var
virtuos på guitarr, dertill sjöng han den tidens alla visor,
och han sjöng dem bra, oaktadt han förstört sina tänder
genom att smaka på syror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
