Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En god kock måste,» sade han, »smaka på sina egna
anrättningar, fast det just icke är soppor att bli fet på, och
icke heller äro de till för smaken. Dock händer det icke
sällan,» tilläde han, »att apotekare äfven måste vara ett
slags sockerbagare, och det är för de gentila medikamenterna,
sådana som blott bestås bättre folk, ty de sämre få så
lagom med socker och mandel.»
Ofta hände det, att Granholm kom in i kammaren
med ett recept i ena handen, under det han med den
andra ref sig i hufvudet. Vid sådana tillfällen syntes han
mycket orolig, någon gång nästan förtviflad.
»Hvad är det om?» frågade jag, när jag första gången
såg honom i detta tillstånd.
»Det här receptet duger inte,» förklarade han.
»Hur då?»
»Det är lättare att förena olja och vatten än de här
ingredienserna.»
»Skicka det då tillbaka till doktorn,» tillrådde jag
såsom det enklaste.
»Jo, det skall du se,» svarade Granholm, »det vore ju
att kompromettera läkaren, och det skulle aldrig förlåtas mig.»
»Men kompromettera patienten, kanske skada honom,
det gör ingenting?» anmärkte jag i min enfald.
»Det der förstår du inte,» svarade Granholm och gick
fundersam af och an.
»Men hvad vill du då göra?»
»Jag hittar väl alltid på något. Vänta, nu har jag det,»
yttrade ändtligen Granholm och gick ut i apoteket, der jag
såg honom noga syna utanskrifterna på den ena burken eller
flaskan efter den andra, till dess han slutligen hittade rätt
på det han sökte. Hvad detta var eller hvad läkaren hette,
fick jag aldrig veta; men enär dylika fall ofta förekommo,
misstänkte jag, att min vän Granholm hade sitt finger med
i flere än en utmärkt läkares praktik, och jag var säker
på, att om hans finger icke gagnade, så skadade det
åtminstone aldrig.
En afton — han var då på apoteket »Hjorten» — hade
Granholm en ovanligt stor expedition, men kom, under det
han hemtade andan, att kasta en blick på ett af de recept,
som nyligen blifvit expedierade, icke af honom, utan af en
yngre farmaceut, hvilken för tillfället biträdde honom. Han
spratt till och frågade genast sin kamrat, om medikamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
