Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allting annat än intagande. Näsa och mun förlorade sig
mellan ett par ovanligt tjocka och röda kinder. Det fanns
knappast tecken till hals, och hufvudet med sitt tjocka svarta
hår såg följaktligen ut, som vore det omedelbart
sammanväxt med skuldran. Den stackars flickan föreföll mig
vanskaplig, utan att likväl vara hvad man kallar ofärdig.
Mannen betraktade mig med ett par glanslösa ögon och
tycktes ha svårt för att komma fram med hvad han hade
på hjertat; men så var hans hustru desto språksammare.
»Det lär vara herrn och herrns stallbröder som
nattetid skråla utanför fönsterna här och störa folk i deras bästa
sömn,» började hon.
Det der var just ingen smickrande kritik öfver
sång-qvartetten.
»Och,» fortfor hon, »hvad är meningen med »upp
saltare och harpa», som ni gick på med minst en timme?
Ska det vara en släng åt min man, som drifver ett
hederligt yrke och på samma gång en släng åt den som är hans
hustru och håller huset vid makt, edra spolingar, som ännu
inte äro torra bakom öronen 1»
Det var ord och inga visor. I början något flat öfver
denna skarpa tillrättavisning, utbrast jag snart i det
lifl-gaste skratt, ty jag erinrade mig, att en af kamraterna just
den föregående natten hade till final sjungit »Upp psaltare
och harpa», fast på egen behaglig melodi, mer burlesk än
som passade till orden, det medgifves; men att dermed icke
åsyftades den ringaste anspelning på någon viss person, det
är säkert.
»Vi stafva psaltare med ps och icke med bara s,»
ropade jag, under bemödande att hålla mig allvarsam.
»Jojo,» yttrade ändtligen hökaren, »herrn är ljus .. .
saltare och saltare, det blir just sak samma.»
»Men, mitt goda herrskap!» sade jag; »i hvad fall som
helst hvad är det nu för ondt deri? Hela verlden saltar
ju på maten och herrar hökare i synnerhet.»
»Nå, hur slingrar herrn sig undan harpan då?» frågade
frun, gulgrön i ansigtet.
»Det kan ju inte menas någon annan än Davids, det
är ju klart,» svarade jag.
»Ja, men jag heter David, jag,» upplyste mannen.
»Heter herrn David!» Utropade jag med komisk
för-tviflan. »Då kan jag inte bjelpa det, det var en ryslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
