Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vände mig om och varseblef hökarens dotter, som
följt mig ut enkom för denna komplimang, hvaraf en del
jemväl kom hela Upsala akademi till godo.
»Kom in, Potentia!» hördes i detsamma moderns skarpa
röst; »hvad är det värdt att byta ord med tockna der!»
Det var första gången jag hörde namnet Potentia
nämnas. Nedkommen till mig, omtalade jag för min värdinna,
en beskedlig tvätterska, mitt äfventyr en trappa upp.
»Mannen är from som något af de får han saltar ned
om hösten för att sälja om vintern,» yttrade tvätterskan,
»och hustrun är som yxan hvarmed man hugger det i
stycken; men dottern ...»
»Ar sjelfva saltet,» inföll jag, »ett riktigt litet
vidunder. »
»Annars är hon den hyggligaste och förståndigaste af
hela familjen,» försäkrade tvätterskan.
»Musikalisk är hon dock ej och icke mycket artig
heller,» menade jag.
»Och den som en gång får henne,» fortfor tvätterskan,
»han blir lycklig, ty fröken har pengar som gräs. Det
hade varit något för herrn, det; det är skada att herrn stött
sig med dem.»
Jag tröstade mig likväl lätt, men det förstås att jag
inställde serenaderna. Några dagar derefter mötte jag lilla
mamsell Potentia i porten.
»Jaså, jag är ett litet vidunder, jag?» yttrade hon, i
det hon passerade förbi mig; »jag önskade jag vore ett
stort, så skulle jag nog...»
Vidare hörde jag icke och var ej heller nyfiken på
resten. Jag fann, att tvätterskan sqvallrat ur skolan, men
det bekymrade mig föga. En vecka derefter reste jag till
Upsala och hade snart glömt den nye David och hans
harpa. Men så ofta mina blickar föllo på namnet Potentia
i almanackan, tänkte jag på det lilla vidundret vid
Holländar-gatan å norr.
Ungefär fem å sex år derefter bodde jag fyra trappor
upp i ett hus vid Stadssmedjegatan och var då, liksom så
många andra, en extra i verken. Det gälde att med ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
