Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är också er lilla elakhet mot mig, och den är långt ifrån
gudomlig. Det bevisar dock, att ni haft mig i godt minne.»
»I minne, men icke just i godt minne,» svarade den
obarmhertiga.
Jag ämnade svara, men i detsamma inkom värdinnan,
hvarefter jag bugade mig och gick.
Snart fick jag veta, att Potentia H**, hvars föräldrar
icke mer voro i lifvet, var inackorderad hos hennes nåd
i första våningen, äfvensom att hon efter dem ärft en
be-tydlig förmögenhet. Det blir icke jag som kommer att
realisera den, tänkte jag genast, och den gången tänkte jag
rätt. Längre fram på vintern blefvo jag och några andra
hyresgäster nerbjudna på te och supé hos värdinnan, och
bland dem äfven notarien Adolf N**. Det var mycket
folk, i synnerhet adelsmän och militärer, hvilka, som man
lätteligen kan förstå, hela aftonen omgåfvo den vackra
arf-tagerskan. En fästning så stolt och rik på ammunition kan
ej undgå belägringar. De enda, som icke tillhörde
beläg-ringsarmén, voro Adolf N** och jag, jag af lätt begripliga
skäl, jag slagen innan jag ens löpt till storm, och hvad
N** beträffade, så låg det icke i hans lynne att tränga
sig fram, äfven om det varit gudinnan Afrodite sjelf med
Golkondas alla skatter.
Jag sökte och fann honom i ett förmak framför ett
divansbord fullt med gravyrer. Vårt samtal föll bland
annat på mamsell H**, föremålet för allas hyllning den
aftonen, och jag omtalade mitt äfventyr med henne och
hennes familj. Han skrattade först, men blef sedan tvärt
allvarsam.
»Vet du,» sade han, »det är i alla fall en pietet mot
föräldrars minne, som är högst aktningsvärd. Salongslifvet,
som förstör eller förbryllar så mången ung och firad flicka,
har icke förmått tränga den i bakgrunden. Jag håller henne
räkning för det.»
»Mycket vackert onekligen,» medgaf jag, »bara inte
räkningen skrefs på min bekostnad, ty jag var .verkligen
oskyldig den gången.»
»Den gången oskyldig, lider du kanske för någon annan
gång då du varit skyldig, men gått fri,» sade N**.
»Må vara, jag böjer mig också för ödet,» svarade jag.
»Men vet du hvad, min bror, det förefaller mig, som vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
