Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lillfingret, försäkrande, att han hade minst fyra marskalkars
blod i sina ådror, fält-, landt- eller hofmarskalkar, derom
upplyste han ej. Det var således egentligen fyra veckor
han lefde värdigt en så hög börd; de öfriga 48 berömde
han sig af att tillhöra folket. Han hade varit god vän till
Bolivar, men var mycket missnöjd med Carl Johan.
Förmodligen betalade han i samma mynt han fick, det enda
han också betalade.
»Vi voro litet smått sjöröfvare den tiden,» brukade
han säga; »alla kaparkaptener hade sitt tillhåll på St.
Barthelemy och sin nederlagsplats der. Vi sköto på dem
med löst krut, för att uppfylla allan rättfärdighet, och sedan
gåfvo vi oss på nåd och onåd; men onåden var renderande
åtminstone för kongl. majestät, fast det var si och så med
kronan. Också sade en gång en engelsk statsman till grefve
Björnstjerna, som var svensk minister i England:
»Ni har en kung som är sjöröfvare.» De engelsmännen!
De ha mynt för hvarje hål och ord för hvarje sak.»
Det fanns också en annan, som han var mycket ond
på, och det var en qvinna, den han i sin ungdom varit
bekant med och som hette Marie.
»Hon tog hela mitt möderne, den markattan!» yttrade
han så ofta han var inne på det kapitlet, »och hon hade
nog tagit mitt fäderne med, i fall jag haft något. Den gången
fick hon åtminstone lång näsa och jag med. Det går
baklänges med Sveriges adel. Snart har den hvarken fäderne
eller möderne, om ej på stamträden.»
»Har aldrig baron återsett Marie sedan den der tiden?»
frågade jag honom vid ett sådant tillfälle.
»En gång för några år sedan träffade jag henne
händelsevis vid Munkbron. Det osade bränd cikoria af henne,
och hon hade en hisklig rättika i handen. Fy tusan! Jag
bad henne dra för... Men hvad spelar man i afton på
kungliga teatern? Sak samma, jag går aldrig dit, sedan
sillstryparne börjat packa in sig sjelfva på amfiteatern.»
En middag sommaren 1842 stod han vid pumpen på
Brunkebergstorg, fyllande sin vattenkarafin, då han häftigt
ansattes af en gammal madam, som ropade till honom:
»Herre min Gud, hvad det var väl, att jag ändtligen
träffade baron! Hela gårdagen har jag sökt baron öfver
hela staden och i dag med.»
»Hvad vill ni, menniska!» ropade baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
