Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på middag hos källarmästar Österberg och bad mig taga
några kamrater med mig, helst sångare, emedan han var
road af sång, och hvem är icke det, fast icke alla äro lika
roade af att bjuda på middag. Marknaderna i Upsala äro
likväl en gyllene tid för studenter. Alltid kommer det
någon resande bekant, som består middag eller sexa för det
man visar honom domkyrkan och de akademiska lärosalarna.
Efter middagen eller sexan följer man sin gästfrie värd till
hans logis och ger honom en eller två sångqvartetter, allt
efter som trakteringen varit till, hvarefter man skils med
ömsesidig belåtenhet. »Det der var en hedersknyffel,» säga
studenterna; »den der ska vi laga vi ofta få tag i.» —- »Det
är ena lustigkurrar, de der studenterna,» säger den resande,
när han kommit hem; »de följde mig hem under sång.»
Så sammansmälter bildningen med förmögenheten.
Klart att jag antog Palms inbjudning, hvarefter vi skildes.
Men jag hade icke gått många steg, förrän jag stötte på
en annan bekant, en ung treflig kramhandlare från
Stockholm, hvilken också bjöd på middag samma dag.
»Dumt det,» yttrade han, sedan han fått veta, att jag
redan var bjuden af en annan, »dumt detl Du skulle annars
fått göra bekantskap med ett par eleganta damer, som jag
sammanträffade med i diligensen hit. . . Jaja, ett par bättre
fruntimmer, förstår du väl. Den ena är en ung enka efter
en gammal major Dittloff på Nerkingarne och den andra
hennes sällskapsdam, utmärkt vackra och älskvärda. De ha
haft den godheten att mottaga min middagsbjudning i dag.
Hör du, det är väl inte svårt att få ihop en serenad
utanför deras fönster i natt?»
»Visst inte,» svarade jag; »hvar bo de, och hvar träffar
jag dig i afton?»
»De bo på gästgifvaregården,» tillkännagaf min vän
kramhandlaren; »men saken är den, att jag följer dem på
gillebalen i afton, och den slutas väl sent, kan jag väl tro. Om
du kunde komma dit, så finge jag presentera dig för dem.
Jag är säker på att du blir förtjust.»
»Utan tvifvel,» svarade jag; »det finns knappast något
så pikant som unga enkor efter gamla majorer. Akta ditt
hjerta, bror! Hon kunde hitta på att bli majorska äfven
vid borgerskapets kavalleri.»
Min vän kramhandlaren smålog, synbarligen något
smickrad. Han var ryttmästare vid borgerskapets kavalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
