Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes så intagande, att man riktigt kunde tycka synd om
salig majoren, som måste dö bort från så många behag.
Medan den sista turen af kadrillen pågick, stod jag
ånyo och språkade med hen-ne, då jag med ens såg henne
spritta till, blekna och vända bort ansigtet. Undrande hvad
det var som åstadkom denna oväntade rörelse, vände jag
mig om och blef varse min vän Palm, hvilken med
framskjutet hufvud och vidöppen mun spände sina blickar i den
sköna majorskan. Han liknade i denna stund ett öknens
lejon, vädrande sitt rof.
Nu såg jag majorskan fatta sin kavaljer under armen
och föra sin mun till hans öra, hvarefter de båda lemnade
kadrillen, ehuru den ännu icke var slutad.
»Kom medl» mumlade Palm till mig och hastade efter
de bortgående. Utan att begripa det ringaste af denna sak,
följde jag med.
Den sköna lade just handen på nyckeln till
toalettrummet för damerna, då Palm i detsamma, gripande om
hennes ena arm, hejdade henne.
»Hyr ni ännu ut rum i Kolmätargränd ?» frågade han
henne med en röst, dof som en på afstånd mullrande åska,
»och tar ni lika mycket betaldt af andra resande, som ni
tog af mig?»
»Min herre!» stammade den sköna; »jag förstår er
inte... det måtte vara ett misstag... det förvånar mig
att...»
»Men hvad vill det här säga!» ropade kramhandlaren
till Palm; »hur understår ni er, min herre, att på detta
sätt...»
»Hur jag understår mig!» af bröt Palm utan att släppa
det der taget om armen; »känn ni efter i er ficka, herre,
ty har ni er plånbok qvar, så vore det märkvärdigt. Det
är helt enkelt samma vackra juvel, som för nära två år
sedan stal min plånbok med fyra tusen riksdaler. Det var
för väl att jag kom att gå upp på den här balen, men illa
var det för er, ert vidunder!» tilläde han, hemsk som det
oblidkeliga ödet.
»Men att ingen kan befria mig från denna karl!»
utbrast den sköna, ändtligen återhemtande fattningen; »han är
ju från förståndet eller också drucken!»
Det fräcka kan för någon stund lyckligt imitera det
oskyldiga, men icke gör det många prosetyter. Det blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
