Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nåja, det är ju klart.»
»Men hvad skulle du säga, om du såge din brud stå
brud med en annan?»
»Det vore obehagligt, jag medger det.»
»Två brudgummar och en brud!» fortfor Holmerz;
»det vore ett tacksamt ämne för en teaterförfattare.»
»Men det var sannt, jag hade så när glömt mitt
egentliga ärende till dig,» sade han, i det han räckte mig en
papperslapp, hvarpå mitt namn stod skrifvet. Jag hade
jemte en annan af våra gemensamma bekanta ingått borgen
för ett lån, som Holmerz tagit i Bankostatens enke- och
pupillkassa. Det var min löftesförbindelse han nu återgaf
mig. Men som dylika lån tagas på ett helt år och Holmerz’
lån ännu icke förfallit till betalning, så fann jag mig något
öfverraskad att återfå mitt namn tidigare än jag väntat, men
lemnade för tillfället ingen vidare uppmärksamhet deråt.
Derefter aflägsnade sig Holmerz för att, såsom han sade,
dricka fläderté och lägga sig tidigt.
Någon stund derefter gick äfven jag ut och mötte då
på gatan en af Holmerz’ kamrater i expeditionen, för hvilken
jag omtalade hans besök hos mig.
»Stackars Holmerz!» utbrast kamraten; »det är en svår
dag för honom i dag. Det är knappast fyra veckor sedan
han var förlofvad med en ung mamsell S*, och i afton
gifter sig samma flicka med en annan, med ett dumhufvud,
som dertill hvarken har börd, förmögenhet eller någonting
annat som utmärker honom framför andra.»
»Det var då Holmerz som slog upp partiet,» antog jag
för gifvet.
»Nej, det var hon, märkvärdigt nog,» svarade kamraten;
»dock, det är inte så märkvärdigt, när man närmare tänker
på saken,» tilläde han. »Qvinnan ser hos en snillrik man
endast hans fel och hos en dum endast hans förtjenster.»
Vi följdes åt till Holmerz’ bostad, men funno honom
icke hemma. Vi sökte honom på några andra ställen, der,
efter hvad vi kände, han understundom brukade tillbringa
aftnarne, men funno honom icke heller der. Vi återfunno
honom aldrig.
Några timmar senare samma afton inträdde i en rikt
upplyst, nymöblerad våning en trappa upp i ett hus vid
Regeringsgatan en herre i fina svarta kläder, hvit halsduk
och hvita handskar. I hvardera handen bar han en ofantlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
