Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnat Upsala och befann sig såsom välbeställd adjunkt hos
en prost i Södermanland. Det var nu på sista veckan, då
en dag i juni månad 1822 Holmin fick ett bref med Upsala
poststämpel och försegladt med svart sigill. Med darrande
hand bröt han förseglingen och fann ett notifikationskort
om monsieur de Betunes dödliga frånfälle i en ålder af 52
år och några månader. Hindrad af sin tjenst, kunde han
först på fjerde dagen efter brefvets bekommande resa, men
då reste han natt och dag och befann sig en vacker
förmiddag i Upsala. Det var tredje dagen efter de Betunes
begrafning. Han hastade till sorgehuset, genomgick den
välbekanta lilla salen och fann snart i ett inre rum
mademoiselle de Betune, djupt sorgklädd och något blekare än när
han sist såg henne. Hon var dock ej allena. Tvenne äldre
herrar voro derinne, af hvilka vår pastorsadjunkt i den ene
genast igenkände f. d. presidenten, dåvarande landshöfdingen
öfver Upsala län baron Fock. Den andre var en liten gubbe
med mörka markerade anletsdrag och ett blått ordensband i
knapphålet.
Med synbar förvirring reste sig Mathilde och tog ett
steg för att gå emot den inträdande, men hejdades af baron
Fock, hvilken bad adjunkten om ett samtal mellan fyra ögon.
Begge gingo ut i salen. Der fick vår adjunkt veta, hvad
hvarken han eller någon annan dittills haft aning om,
nem-ligen att den aflidne de Betune varit en hertig Sully; vidare
att en medlem af denna familj, just den gamle herrn i det
inre rummet, enkom rest till Sverige för att föra den
aflidnes dotter, den unga hertiginnan Mathilde, till
Frankrike. Baronen tog för gifvet, att pastorsadjunkten icke skulle
ha någonting emot, att denna unga dam återfördes i skötet
af sin familj och återinsattes i de vilkor, som tillhörde
hennes rang och plats i samhället. Holmin, ehvad han än
inom sig kunde ha deremot, förklarade sig likväl
under-gifven sitt öde och bad endast att få säga den unga damen
sitt sista farväl, en bön som icke kunde afslås.
Baronen återvände till inre rummet, och efter några
sekunder visade sig Mathilde i salen. Holmin, i denna
stund herre öfver sig sjelf — ett herravälde kanske det
svåraste på jorden — närmade sig den unga flickan och
förklarade mildt, men allvarligt, att han, till följd af nu
förändrade förhållanden, för alltid afstode från sina anspråk
på hennes hand. Han tackade henne för det förflutna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
