Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sjelf betala hvad han förtärde, för det hade han en
riktigt medfödd motvilja.
1 Snålandus var dock långt ifrån att vara en fattig student.
Son till en mycket tät landtbrukare i Småland, svängde
han sig med ett ofantligt guldur, som varit hans farfars
och var försedt med en grof guldkedja samt stora berlocker,
hvilka dinglade långt ner på kalfskinnsbyxorna. Detta ur
visade han oss beständigt, troligtvis för att visa sig tacksam
för vår gästfrihet, men syntes mycket ängslig för att någon
skulle röra dervid, liksom fruktade han att klenoden
der-igenom kunde nötas. Vidare hade han alltid, såsom vi
tyckte, mycket penningar i sin plånbok, vanligtvis nya sedlar,
hvilket gjorde, att vi ibland vexlade hos honom, men
hvar-vid han alltid lagade så, att det fattades några skillingar i
det han gaf tillbaka, hållande dem till godo såsom skälig
vexlingsprovision.
Det är gifvet, att en sådan sällskapsbroder icke på
längden kunde bli angenäm, ty man kunde ju icke i evighet
ha roligt åt hans kalfskinnsbyxor eller beundra en aptit som
tömde våra små kassor, ehuru han för omvexlingens skull
tillbjöd sig att supa tjugu likörer inom fem minuter, bara
man ville bestå honom dem. Men det stod icke till att bli
honom qvitt. Han hade ett väderkorn, som gränsade till det
underbara. Hvar vi än befunno oss och hur hemligt vi än
höllo det, hittade likväl Kalfskinnsbyxan rätt på oss och tog
efter gammal vana lika mycket för sig som vi allesammans.
Men när det blef fråga om att repartisera och göra upp,
drog han under någon förevändning alltid sin Mats ur
skolan och lomade af. Slutligen alldeles utledsna på den
mest efterhängsna varelse i verlden, beslöto vi att ändtligen
en gång göra honom utledsen på oss.
En afton träffade vi honom på torget.
»Hör du, det skulle inte vara så oäfvet att få sig en
finare sexa i afton,» yttrade vi till honom.
»Åhja, det vore inte så oäfvet,» medgaf Snålandus med
mycken liflighet.
»Men hvar tror du, att vi böra ta den?»
»Tidlunds källare är bäst,» svarade Snålandus; »jag
föreslår Tidlunds.»
»Nå godt! Får gå för Tidlunds då.»
Vi begåfvo oss till Tidlunds källare, der vi togo oss
ett inre rum. Enhälligt uppdrogs åt Snålandus att beställa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
