Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång och bad, att jag skulle presentera honom i några
gästfria hus, helst hos bagare- och bryggarefamiljer, emedan
han hört, att deras hus vore de bästa mathusen.
»Är det sannt, att de alltid ha stekt fläsk och potatis
till frukost?» frågade han mig också ganska öppet.
Jag aktade mig för att presentera en så föga älskvärd
person och som dertill hotade med visiter på blanka
förmiddagen, och jag är nästan säker på, att icke heller någon
annan presenterade honom. Men hade han i Stockholm
inga bekantskaper med de lefvande, så tycktes han deremot
vara som barn i huset hos de döda. Jag sammanträffade
ofta med honom på begrafningar, ehuru jag bestämdt visste,
att han icke stått i något förhållande till den aflidne. Vid
sådana tillfällen inkom han, såsom andra, i hvit halsduk och
temligen snygga svarta kläder. Liksom alla andra, antog
han en sorgsen min, bar till och med hufvudet på sned,
for att se riktigt deltagande ut. Men det första serveringen
började och vaktmästarne inträdde med brickorna, då rätade
han på hufvudet och kastade sig glupskt öfver trakteringen.
»Rhenskt eller mosel?» bjödo vaktmästarne.
Snålandus hann med både rhenskt och mosel, innan
vaktmästaren hann aflägsna sig med brickan.
Det randades väl knappast någon dag, då han icke
begrafningsklädd snodde kring gatorna för att se efter, hvar
det fanns någon granrisad portgång. Utan att ens veta
hvem som var död, rusade han upp och blandade sig bland
gästerna. Någon gång föll det honom in att språka med
begrafningsgästerna, under det han drack sin buljong.
»Herre Gud, så går det med oss!» suckade han; »ena
dagen frisk och sund som en nötkärna och den andra med
näsan i vädret.»
»Hä? Var kommissarien frisk och sund!» yttrade den
tilltalade; »det är väl minst sju år han legat till sängs.»
Vid ett annat begrafningstillfälle yttrade han till en
annan begrafningsgäst, under det han tog en grabbnäfve
konfekt från brickan:
»Herre Gud, så går det med oss! Hade han svåra
plågor?»
»Han! Hvilken han? Herrn menar väl hon?»
»Javisst, javisst. . . Jag mente att han, hennes man
måtte plågas mycket af sorg?»
»Hennes man? Hon var ju enka, det måtte väl herrn
veta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
