Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hans skodon. Jag minnes ett tillfälle, dä han på
gården sökte mäkla fred mellan ett par smedsgesäller, som
råkat i lufven på hvarandra.
»Hvem, tunnor tusan, är ni, som lägger er i hvad
som inte angår er!» ropade gesällerna till den objudne
fredsstiftaren.
»Hå kors!» svarade ryttmästaren, »ni måtte väl känna
mig; jag är ju ryttmästar Hjort.»
»Ryttmästare!» upprepade den ene gesällen hånande;
»det kan man just se på fotterna. Men det är bara en
sporre herrn har på sig i dag.»
Ryttmästaren tittade på sina fötter och upptäckte, att
klacken, som till någon del lossnat från ena stöfveln, släpade
efter hälen.
»Jag ser det,» svarade han småleende; »men det är
inte så lätt nu för tiden att förtjena sina begge sporrar.»
Han lifnärde sig med att föra böcker och skrifva ut
räkningar åt handtverkarne i trakten, och han hade en
utmärkt vacker stil. Vanligtvis blef han af sina kunder
qvar-bjuden till middagen eller aftonen, hvartill han likväl först
efter mycket öfvertalande lät beqväma sig, fast man nog
kunde se på honom, att bjudningen var högst behöflig.
Fruntimmerna, som tyckte synd om den beskedlige, alltid
så delikate och uppmärksamme mannen, sökte plocka åt
honom litet af hvarje som kunde höra till toaletten; men
det var icke lätt att förmå honom mottaga något, ty i det
fallet, endast i det fallet var han något stolt. En gång
när jag såg honom mottaga några riksdaler för ett arbete,
som likväl medtagit flere dagar, hörde jag honom yttra:
»Gud vet, om jag gjort skäl för det här. Det går
numera inte så lätt för mig att skrifva som förut. Ibland
har jag så svårt för att se, och det är det enda som
smärtar mig.»
Det var smärtsamt nog äfven för andra att betrakta
hans enda och alltid rinnande öga, när han arbetade vid
skrifbordet.
Ryttmästaren hade ibland smärre rättegångsaffärer om
hand. Så hade t. ex. smedsmästaren i gården en dag
kommit i gräl med en af sina kunder, en major A** från
Upland, och grälet hade slutat dermed, att majoren gifvit
mästaren en örfil. Det var för denna som mästaren ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
