- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
223

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter dessa ord rusade ryttmästaren på dörren och ner
i stallet för att sadla sin häst. Men hästen blef qvar i
krubban och ryttmästaren i huset. Baronen talade i en annan
ton och ryttmästaren svarade likaledes i en annan. Det blef
en mängd frågor och svar, hvaruti flere än två slutligen
del-togo, och innan aftonen var ryttmästar Hjort, som då var
en vacker karl med två felfria ögon, förlofvad med fröken
Ida F***. Det ansågs ai en hvar för det fördelaktigaste
parti en man kunde göra. Men ryttmästar Hjort var
af-hållen af alla som kände honom, och ingen afundades honom
en lycka, hvilken kommit så oförmodadt för alla, allramest
för honom sjelf.

Ryttmästar Hjort genomlefde den lyckligaste sommar
på sina blifvande svärföräldrars egendom. Ingen af dessa
hade i början, såsom det synes, varit särdeles med om partiet.
Hjort egde ingenting annat än sin lön att lefva af, och
hans namn, ehuru ett högdjurs, var ärfdt efter en
småstads-handlande, som prompt ville ha sin son till dragonofficer,
men saknade medel att underhålla honom. Friherrinnan,
den som inom familjen mest representerade de högre
börds-anspråken, hade önskat sig en grefve till måg. Men på
det hela taget’ höll hon af ryttmästaren, hvilken utan
ringaste biafsigt förstått göra sig henne bevågen, och då hon
dertill Var mycket svag för sin enda dotter, blef hennes
motstånd lätt besegradt. Baronen höll vida mer på sin
egendom än på sin börd. Han ansågs mycket rik, men i
högsta grad husbållsaktig; man talade allmänt om ett skåp
af tumstjock jernplåt, som skulle stå i hans sängkammare
fullt med pengar och andra dyrbarheter och hvartill nyckeln
natt och dag aldrig lemnade hans finger. Derför är det
troligt, att han snart fann mer i sin smak en ofrälse måg,
som han visste kunde bevara, än en frälse, som möjligen
kunde förstöra. Dagen efter förlofningen uppsade baronen
sin inspektor till afflyttning, för att lemna sin måg denna
befattning och sålunda sjelf genast ha någon fördel af affären.’
Fröken Ida, som, efter hvad vi förmoda, tagit initiativet till
hela denna affär och fått sin vilja fram, syntes förtjust och
skröt med att hon var förlofvad med den vackraste karlen
vid regementet. Allt syntes följaktligen på det bästa
be-stäldt för vår ryttmästare, och sommaren förflöt under de
lyckligaste förhållanden. Så kom hösten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free