Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kan också vara Fritz’ nye informator,» menade
friherrinnan.
»Magister Ekdahl? Omöjligt, han skref ju att han
be-stämdt inte kunde komma före den tjugunionde, och det
ha vi först i öfvermorgon.»
I detsamma inkom Fritz.
»Det är en främmande magister, som heter Wikblad,»
berättade Fritz; »han kommer i stället för magister Ekdahl,
för magister Ekdahl har insjuknat så fasligt illa, att han
inte kan komma.»
»Insjuknat?» upprepade baronen; »det var ledsamt det.»
»Hur ser han ut?» frågade friherrinnan.
»Han är så lång så,» svarade Fritz, »nästan längre än
svåger Gustaf, och så har han en rysligt stor tobakspipa.»
»Fyl Jag tycker inte om folk som röker tobak,»
förklarade friherrinnan.
»Röka ska de, fast de nyss lemnat barnkammaren,»
anmärkte baronen, som icke heller var vän af tobakspipan.
»För upp den främmande på magister Ekdahls
kammare!» beordrade friherrinnan sin son, »och säg till Olson,
att han bär upp hans saker dit. Bed honom sedan vara
god och stiga ned.»
Fritz skyndade ånyo ut. Baronen återtog tidningen,
friherrinnan sin virknål, och de älskande fortforo att se på
hvarandra. Man besvärar sig icke mycket för informatorer.
Efter en stund återkom Fritz, denna gång följd af sin
informators vikarie. Denne var, såsom Fritz sagt, ansenligt
lång och dertill ovanligt magerlagd. Han luktade starkt
tobak; men att han icke nyss lemnat barnkammaren, det
var lätt att se. Han syntes närmare 40 än 30. Hår och
skäggbotten voro mörka, ansigtet temligen groft och
väderbitet: han såg icke det ringaste förläst ut. Deremot kunde
man af det tafatta i hans fasoner lätteligen sluta till
ludi-magistern. Det var svårt att vid eldsljus bestämma färgen
på hans ögon, men hans blickar syntes något skygga, och
ibland föllo de med en viss genomträngande kraft på den
ena efter den andra af personerna i salongen. Det tycktes,
som ville han mer betrakta än betraktas.
Sedan han presenterat sig och sjelf i sin ordning
blifvit presenterad för de innevarande, berättade han, att
magister Ekdahl hastigt insjuknat i den svåraste nervfeber,
men bedt sin gamle vän, magister Wikblad, att resa i sitt
jBilder ur verkligheten. IV. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
