Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrater voro på väg till Fredrikshof, gick den fjerde på
trottoaren åt den sidan af qvarteret Rosenbad, som vetter åt
Norrström. Han vandrade fram och tillbaka, än tittande
ner i strömmen, hvilken med vårens kraft och liflighet bröt
sig emot bropelarne, än skådande upp mot vårhimmeln,
som sammetsmjuk och skär hvälfde sig öfver hufvudstaden.
Han tyckte, att begge kämpade väldigt om honom. I
stunder då man känner sig mycket olycklig är man något
benägen att anse sig för en högst vigtig person i den stora
skapelsen, Det är som om det godas och ondas makter för
tillfället icke hade annat att göra än uteslutande sysselsätta
sig med ens eget öde. Man är, med ett ord, det enda
tvistefröet mellan himmel och afgrund.
Den unge studenten på trottoaren beslöt afvakta solens
nedgång, för att passa på medan hon var borta och då, ostörd
af henne, kunna verkställa sitt förtviflade beslut att taga lifvet
af sig. Han hade, som man finner, valt en annan utväg än
hans tre kamrater. Men när nu solen ändtligen gått ned och
skymningen inträdt och vår studiosus, numera trygg för all
himmelens inblandning i saken, kastade en blick på strömmen,
hvilken mörk och dof brusade under honom, så tyckte han
att mörkret sade: »Hvad du inte kunde göra vid dagens
ljus, det kan du gerna nu låta bli, ty inte behöfver jag taga
emot understucket och försnilladt gods.» Vår studiosus
skakade förvånad på hufvudet. Han hade väl aldrig kunnat
föreställa sig så mycken granntyckthet hos mörkrets makter
i allmänhet och hos Norrström i synnerhet.
Bäst han så stod, grubblande öfver sin oväntade
upptäckt, blef han varse en herre, som tycktes komma från
Gustaf Adolfs torg. Denne herre, hvilken var vår studiosus
fullkomligt obekant, och det var väl icke många i
hufvudstaden han kände, var klädd i ljusgrå pantalonger och kort
rock eller s. k. pigesch af svart bomullssammet, hvilket
plagg den tiden mycket brukades. Herrn i sammetspigeschen
stannade i hörnet af Drottninggatan, tog upp ur rockfickan
en plånbok och började bläddra i den.
Vår studiosus såg, att plånboken var mycket tjock, ty
han hade goda ögon, och hvem har icke ögon för en tjock
plånbok? Sedan den der herrn bläddrat en stund, tog han ur
plånboken någonting som äfven på afstånd liknade en större
gul sedel och lade den i sin ena byxficka. Derefter slog
han ihop plånboken, stoppade den i samma ficka hvarur
den var tagen, och gick, styrande kosan uppåt Drottninggalan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
