Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALIG EXCELLENSENS STANGPISKA.
247
än en ålderstigen fattigdom, för att frambringa en så
silfver-hvit skörd, om det ej fordras t. ex. en statsmans hufvudbry
och af det slag den aflidne i lifstiden dragits med. Det var,
som bekant, hardt nära, att excellensen delat den olycklige
Fersens öde. Väl funnos ännu i lifvet statsmän med måhända
lika dyrbart hår, men icke gick det an att begära suvenirer
ur deras hårpiskor, hvilka nära nog betraktades som
helgedomar, åtminstone af dem sjelfva.
Tröstlös hemkom juveleraren. Han visste sig numera
ingen lefvandes råd.
»Hvad du dröjt länge 1» yttrade hustrun till honom;
»båten vi beställt har väntat öfver en timme, matsäcken är
längese’n nerburen, och jag har kommit öfver den ypperligaste
hjelmarål!» tilläde hon, i hopp att med denna glada
underrättelse kunna utjemna rynkorna på sin mans panna.
Saken var den, att redan på morgonen, innan den
olyckliga historien om stångpiskan blef bekant, hade det
varit bestämdt, att familjen skulle företaga en liten lusttur
utåt Mälaren för att tillbringa några stunder i det gröna.
»Båtl Hjelmaråll» upprepade familjefadern med dofröst.
»Jag vore färdig hellre stiga i sjön än i båten, hellre bli
mat för ålarna än äta dem.»
Båtfärden kan emellertid icke inställas. Familjen
be-gifver sig följaktligen ut till sjös; men sällan framglider öfver
Mälarens klara våg ett mulnare sommarnöje. Ändtligen
landar man vid en grön och löfrik strand och bullar upp i
gräset hvad man har. Juvelerarens fru söker, så vidt det
står i hennes förmåga, hålla målron vid makt, för att
skingra sin kära hälfts oro och bekymmer. Men när hon
ser honom glömma att taga halfvan på ålen, något som
han eljest aldrig uraktlät, då förlorar äfven hon modet och
blir lika tröstlös som han.
Efter måltidens slut tager frun barnen med sig och går
in i den närbelägna torparstugan för att koka kaffe. Men
mannen söker skuggan af ett träd, lägger sin nya halmhatt
bredvid sig och insomnar. Det var väl också det bästa han
för tillfället kunde göra.
Efter en qvarts god sömn väcktes han af ett prasslande
helt nära honom. Han slår upp ögonen och varseblir en
hvit bock, hvilken i all sköns ro gör sin middagsmåltid. Men
vår juvelerare blir icke litet bestört, när han upptäcker, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
