Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag får en bra hustru,» sade han; »hon är lika gammal
som jag, och så har hon fyra år varit kokerska hos
upp-bördskamrer Stras, som var mycket kinkig på mat. Kamrern
hade säkert inte släppt henne, om han inte dött. Vet herrn,
det är en riktigt bra menniska!»
Jag gratulerade, och på bestämd tid infann jag mig i
bröllopsgården. Jag kom först in i ett litet kök, hvars härd
flammade af en liflig eld, och på elden stod en stor
kaffepanna. Men framför spiseln sysslade en qvinna med
behagligt utseende: svart bombasinsklädning med en myrtenkrona
på håret. Det var bruden. En brudkrona midt i spiseln,
det var redan något ovanligt. Bruden bjöd mig välkommen
och bad mig stiga in i verkstaden innanför köket.
»Presten är inte kommen än,» tilläde hon; »men han
kommer snart och jag med, det förstås. Jag har lite stök
först med kaffet, för jag klarar det på mitt eget vis. Är
det inte synd och skam, att man ännu öfverallt i husen
ska bruka något så otäckt som rått gäddskinn?»
Jag medgaf det, ångrande blott, att jag icke på stället
tog kännedom om den nya metoden. Snart befann jag mig i
verkstaden, rymlig nog, fast låg i taket. En perlfärgad säng,
ett bord och några stolar voro de enda möblerna. Några
verkstadssaker såg jag ej till; förmodligen voro de undanröjda
för tillfället. Der inne voro brudgummen och några manliga
bröllopsgäster, alla högtidsklädda. De voro brudgummens
yrkesbröder, och två af dem presenterades såsom brudens
marskalkar. Den ene af dem var ovanligt lång och lika
ovanligt smal, i synnerhet öfver skuldrorna, af hvilka den
högra sköt minst tre tum öfver den venstra. Hans ansigte
var blekt, mycket fräknigt, hans hår rödt, genomgnidet med
rosenpomada och med en tupé, som vidrörde taket, lemnande
öfverallt märke efter sig på det hvita, något bristfälliga
takpapperet. Han hade frack med kort lif och långa spetsiga
skört, gammalmodig, men väl borstad. Det var en figur,
som Hogarths ritstift icke hade föraktat.
Snart inträdde presten med klockaren, och slutligen
visade sig äfven bruden, sjelf bjudande kaffe på en bricka,
ett kaffe som onekligen gjorde kokerskans nya metod all
heder. Efter kaffet stjelptes ett par stolar omkull, en duk
kastades öfver dem, och allt var i ordning för vigseln.
Presten tog plats på ena sidan, brudparet på den andra med
en marskalk på hvar sin sida, hvardera hållande sin stake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
