Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg inte så, kära Hansl» inföll silfverbruden; »ty
äfven den bästa hustrus bemödande blir som vatten i såll,
om hon har en dålig man. Men det har, gudskelof, inte
varit fallet. Aldrig har ett ondt ord fallit mellan oss under
dessa tjugufem år, och vi ha uppfostrat våra barn i tukt
och Herrans förmaning. Och hvad vår nya våning beträffar,
så hade det väl kunnat gå af för mindre. Men barnen
blefvo stora, och derför tyckte vi som så, att vi kunde bo
något beqvämare för att bereda dem och oss sjelfva på gamla
dagar något nöje, allra helst som vi inte äro skyldiga någon
menniska ett enda öre. Vi började, min man och jag, med
ett litet kök och ett verkstadsrum innanför köket, som inte
var stort större, och se’n har det gått pö om pö. Men om
alla ville börja som vi, så skulle inte så många behöfva
sluta som vi ha börjat och kanske sämre ändå. Tack, vördig
herr pastor, för det vackra talet, alldeles för grannt för så
ringa folk som vi. Men det skall Gud veta, inte ha vi haft
mycken tid för att njuta af månskenet, ty oppe med solen
och i säng med den, det har varit vårt lif, och så ska det
väl bli hädanefter, om Gud förlänar oss helsa och krafter.»
De störste talares vackraste tal ha icke gjort på mig ett
djupare intryck än dessa få, rättframma ord, och jag hastade
ut i salen, för att af fullaste hjerta och själ förena mina
välönskningar med deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
