Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passion tillväxte, och det så mycket våldsammare som fröken
Ida, vis af skadan, bemötte den unge mannen med isande köld.
»Min käre Fritz,» yttrade en dag grefvinnan till sin
son, »min käre Fritz, du får inte borttoka vår lilla protegée,
vår lilla fröken från knallbygden. Du glömmer, att hennes
mor dansade på lina.»
»Min nådigaste fru mor,» svarade sonen, »ni glömmer,
att två af våra höga förfäder dansade i galgen.»
»Det var i brydsamma, revolutionära tider, min sonl»
»Hjelper inte, min nådigaste mamma! Bättre med foten
än med halsen vid linan!»
»Ingen hade mod att skjuta sig för pannan,» fortfor
den unge grefven; »jag skall bli den förste, ty jag blir
galen, om det fortfar så här.»
Det stod, som man hör, för lifvet. En radikalkur måste
finnas, och den fanns. En dag, under det sonen var borta,
framkörde en beqväm resvagn, i hvilken fröken Ida uppsteg
med kassa för ett år och garderob för tio. Det bar af mot
norr — hårdt nog — ända till Helsingland, till en
prest-gård på landet. Venus i en prestgård på landet! Det kunde
omöjligen gå bra.
På prestbostället satt en prestenka med tio barn, två
nådår och en nådårspredikant. Det äldsta barnet, en
tjuguårig flicka med namnet Sofie, var, det förstås, förlofvad med
nådårspredikanten.
Det var en regndiger dag i juli, då fröken Idas vagn
höll utanför trappan till enkeprostinnans bostad. Regnet stod
som spön i backen, och när den främmande damen stigit ur
vagnen, föreföll det prestfolket, som den skimrande regnbågen
stigit ned på gården. Den nya Iris, med ett
rekommenda-tionsbref från en prost i Skåne, mottogs med öppna armar
och begapades på alla sidor. Var det verkligen en dödlig
varelse man hade framför sig?
Ida betalade genast för ett helt år och utdelade frikostigt
ur sin rika garderob flere presenter åt prostinnan och barnen.
Sofie fick en splitterny ljusblå sidenklädning, passande för
en brud. Nådårspredikanten var en ung man med blekt
ansigte — nådårspredikanter äro alltid bleka •— men denne
hade förra vintern kylt näsan på sig, så att den åtminstone
var röd. Han fick en stor sjöskumspipa med silfverbeslag;
men under det han speglade sig i det blanka beslaget,
trängde en suck genom hans läppar. Måhända saknade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
