Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mon-bijou»
eller
Fem dagar i Paris.
Första dagen.
et var i Paris den i december 1851. Vid Rue
Croix-des-Petits-Champs, der jag den tiden bodde,
hölls en anspråkslösare restauration, der jag någon gång
intog min frukost. Der serverades bland annat något, som
var ovanligt för Paris, nemligen sill och potatis, och som
sillen var försvarligt salt och potatisen oskalad (des pommes
en chemise), så gingo svenskar understundom dit. Ändå
något af fosterjorden. Nämde dag, som var en måndag,
satt jag der mellan klockan tio och elfva förmiddagen.
Madame Davis — så hette värdinnan — hade, som vanligt,
sin plats innanför skänken och uppbar liqviden för
förtäringen. Öfverallt i Frankrike är det qvinnan som har
hand’ om kassan. Madame Davis var en medelålders fru
med behagligt yttre, men något för korpulent, en olycka
som parisiskan är mycket känslig för. Näst kopporna,
fransyskans Waterloo, är det ingenting som så besvärar
henne som för mycket fot eller för mycket mage. Tyskorna
äro på långt när icke så nogräknade.
»Mon-bijou», madame Davis’ dotter, passade upp. Så
måtte den galliska flickan ha sett ut, innan romarne
er-öfrade landet. Åtminstone såg man tydligt, att frankerna icke
haft någon del i den ras hon tillhörde. Håret svart och
rikt, pannan något låg, mun och fot underbart små, ögonen
stora och svarta, den täckaste lilla oppnäsa, hela gestalten
lif och smidighet. Hon såg ut, som man kunde stoppa henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
