Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär en timme derefter var jag vid Rue
d’Anjou-S:t-Honoré och uppe i det hus, der grefve Löwenhjelm, den
vänlige excellensen, då residerade. När jag kom in i det
rum, der han
vanligtvis brukade ta
emot, fann jag
honom stående
med ryggen mot
marmorspiseln,
hvari en brasa
flammade. Han
mottog mig,
liksom öfriga
landsmän, med
mycken välvilja,
nickade gladt och
språkade med
vanlig liflighet.
Jag förstod icke
hvad han sade,
men begrep snart
orsaken. På ett
bord nära spiseln
lågo hans begge tandrader. Jag kunde icke betrakta dem
utan att erinra mig, att det var just dessa som en gång jagat
på dörren den stora skådespelerskan mademoiselle Rachel.
De utländska diplomaterna i Paris hade en dag på en
finare middag inbjudit de förnämsta artisterna från Théåtre
francais. Mademoiselle Rachel hade sin plats till höger om
Löwenhjelm. Under deserten och just som blanc-manger
skulle serveras tog Löwenhjelm för mer beqvämlighets skull
sina begge tandrader ur munnen och lade dem bredvid sig
på bordsduken. Rachel reste sig genast från bordet.
»Herrar diplomaters behag behaga inte mig,» sade hon
och hastade sin väg, lemnande deserten och diplomatien åt
deras öde.
Excellensen stirrade på mig en stund, synbarligen
förvånad öfver att jag icke svarade honom. Men ändtligen
sjelf fattande orsaken till min tystnad, skyndade han till
bordet och fullbordade raskt sin toalett.
»När en menniska vid mina år talar utan tand för
tunga,» skämtade han, »så blir det tungusiska af. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
