- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
281

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var på trottoarerna af boulevarderna den y.e icke
mycket lifligare än det var den 2:a. Grupper af folk här
och der, ödsligt i bodarna och hos restauranterna. Det stora
Paris höll sig ännu inomhus. Alla vädrade minan, men
ingen visste, hvar hon skulle explodera. Det tycktes gälla
för en hvar att förskansa sig sjelf, att se till sitt, men vänta
och vara beredd på allt.

Deremot var det nog lif på midten af boulevarderna
eller den egentliga körbanan, och ett brokigt, lysande lif
till på köpet, men af det slags lif som nedslår, qväfver
och dödar. Infanteriregementen tågade fram, kyrassierernas
hästar trampade asfalten, och kanonlavetterna rullade tungt.
Militärdespotismen presenterade sina legioner.

Jag tyckte, att soldaternas ansigten uttryckte bekymmer
och oro. Dystra äro också medborgarkrigets segerkransar.
Det är cypress och icke lager i dem. Det talades om en
armé på 100,000 man. Napoleon hade förstått att väl
begagna tiden från den 15 november, då genom splittringen
inom nationalförsamlingen den exekutiva makten kom i
hans hand. Han hade hunnit aflägsna den garnison, som
ansågs vänligt sinnad mot folket, och i stället inkommendera
regementen, mer stämda för honom sjelf.

Sannt är, att denna gång gälde det icke att qväfva en
insurrektion, utgången från folket. Den ende sannskyldige
insurgenten residerade i Palais de l’Elysée. Om folket denna
gång väpnade sig och stridde, så var det för den antagna
lagliga ordningen och emot den som, brytande sin ed,
våldfört den. Hvad skulle armén göra i sådant fall? Armén
består ju af Frankrikes egna barn, kallade in i leden genom
en medborgerlig skyldighet: konskriptionen. Men det
ofantliga flertalet tillhör ju landsbygderna. Man lefver der ett
knappt lif, ofta eländigt. Man flyttas derifrån till kasernen,
man klädes väl, födes väl och inbillas från första stund,
att man är ordningens upprätthållare. Disciplinen slår sitt
murbruk mellan dessa lifvets grundstenar, och det blir en
ofantlig sammanhängande massa deraf, en kolossal maskin,
hvilken röres af dens lillfinger som för tillfället har makten.
I Ryssland och Österrike t. ex. klickar maskinen ej. I
Frankrike händer det, att den går sönder. Man har sett
det mer än en gång. Galliens gamla frihetskänsla, som
trotsade en Caasars bålverk, är en larv, som fräter murbruk
och sten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free