Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför, att i den franske arbetarens skaplynne ingår
någonting mer än blott och bart tanken på dagligt bröd. Der
ingår också, som man vet, känslan för politisk frihet och
nationel ära. För dem lider han gerna den djupaste nöd
och, om ingenting annat hjelper, lika gerna döden. Den
arm, han så väl behöfver för sin och de sinas bergning,
offrar han för dessa ändamål, ehuru han nogsamt vet, att
äfven i lyckligaste fall segerpalmen icke blir hans. Det
gifves naturligtvis också ett arbete, som förtjenar millioner,
men det aktar sig. Det konspirerar, men barrikad erar ej.
Det folk, som bor vid ifrågavarande gata, kunde slå den
skickligaste ingeniör-officer på fingrarne i fråga om att bygga
barrikader. Derhän kommer man genom mångårig praktik.
Också fanns den tiden knappast något hus dervid, som icke
bar märken efter kulor från kanon och musköt. Jag
väntade mig således der mycket af samma kaliber. Jag fann
också hopar af arbetare sysselsatta med att läsa tryckta
proklamationer, under natten uppklistrade på husknutarna. Mitt
öga sökte namnen på dem som undertecknat
proklamationerna. Jag kände flere af dessa namn, alla tillhörande
den sprängda nationalförsamlingen, såsom Mathieu de la
Dröme, Jules Favre m. fl. Men några voro verldsbekanta,
t. ex. Victor Hugo och Eugéne Sue. Intelligensen hade rest
sig mot våldet, anden mot materien.
Proklamationerna innehöllo helt enkelt en uppmaning
till öppen strid mot Napoleon, usurpatorn, »le traitre»,
såsom det mycket tydligt stod. Han begagnade republiken
för att bemantla kejsardömet, hette det, och, som man vet,
slog det en dag också ganska riktigt in. Vidare stod det:
»Och må denna strid för friheten vara den sista I» hvilket
deremot icke slog in.
Folket läste och läste 0111 igen, deremellan rådslående.
Ingen, syntes ängslig, men de flesta obeslutsamma. Här och
der ropades »Aux barricades!» eller »Aux armes!» Alla
s)mtes varma, men ingen eldad. Hvarken polis eller militär
syntes till. De kunde dock omöjligen vara långt borta.
Men den som ville slagta i stort måste se till, att hjorden
först hunnit samlas. Slutligen började några blusmän
upp-rifva gatan. Rue Rambuteau ville häfda sin gamla ryktbarhet.
Men mitt egentliga mål denna morgon var Bastiljplatsen.
Jag fortsatte derför skyndsamt min väg och befann mig
ändt-ligen der. Bastiljplatsen var fyld med folk af olika kön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
