Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna med honom. Mon-bijou syntes glad öfver att få se
ett par af sin mors kunder.
»Hvad har ni till frukost åt oss i dag, mademoiselle?»
frågade Åkerstein, i det han pekade på de skarpa patronerna;
»hvad är det der för en rätt?»
»Er favoriträtt, monsieur le colonel!» svarade hon
leende; »des pommes en chemise (oskalad potatis).»
»Men som ni inte serverar era vänner, förmodar jag.»
»O non! De äro för våra fiender, och de få dem gratis.»
»Men om era fiender äro granntyckta, om de icke vilja
ha någonting gratis, utan i stället betala allt och det in
natura eller i samma mynt, riskerar ni då inte väl mycket
att vara så nära en barrikad?»
»Hvad riskerar jag väl här?» frågade Mon-bijou. »Jag
riskerar mera på barrikaden.»
»Men, min Gudl» utropade den välvillige Åkerstein,
»det måtte väl aldrig vara er mening att ta plats på sjelfva
barrikaden!»
»Jag är ju der redan,» yttrade Mon-bijou. »Der mitt
hjerta är, der måste väl också det öfriga vara. Men tyst!
Hör ni inte? Han talar. O, att hela verlden hörde hans
röst!»
Vi hörde en välljudande stämma och skyndade ur
portgången. Vi sågo nu öfverst på barrikaden nära invid den
trefärgade fanan en högväxt gestalt i rödrutig blus och svart
hatt med breda border och en röd fjäder uti. Han stödde
sig mot en bössa med dubbla pipor. Han talade utåt den
öppna platsen och hade ryggen vänd åt oss. Men på
gestalten igenkände jag Felix Damien.
Det var egentligen tre order han utdelade.
Den första: Att man skulle gå in i de närgränsande
husen och taga vapnen från de nationalgardister som bodde
der, ty »åt de fega inga vapen!» hette det. En fransmans
yttrande, om än aldrig så -kort, har alltid en snärt med knut
på och som smäller.
Den andra: Qvinnorna i hvarje hus skola infinna sig i
porten med charpie och bindlar, ty »de likna englarna
der-uti att alla lidanden tillhöra dem».
Den tredje och sista: Den som icke har med saken att
göra, han aflägsne sig. »Det är icke en strid för segern, utan
för idén. Frihetens gudinna älskar endast frivilliga offer.
Den skynde bort som icke har mod att dö 1 Det vill också
mod till att lefva under förtrycket, men det är den feges!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
