- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
291

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag såg flere blusmän, efter hvarje order, ila bort åt
skilda håll. De voro anförarens adjutanter, som skulle
verkställa orderna. Men i detsamma hörde jag någonting hväsa
omkring mig, och strax derpå såg jag tre raketer, uppkastade
från barrikaden, ränna upp i rymden och der smälla af.

»Hvad kan det der betyda?» yttrade Åkerstein, fattande
min arm. »Antingen är det en öfverenskommen signal mellan
denna och öfriga barrikader i Paris, eller väntar man
ögonblickligen ett anfall på denna punkt. Tyst! Jag bedrar mig ej.
Det var en trumhvirfvel i fjerran. Ah, der ha vi det! Det
dån, som nu höres liksom kommande ur jorden, är af en
kavallerischock, som sopar boulevarderna. Således för sent för
oss att återvända samma väg vi kommit. Vi måste söka en
annan utgång på denna gata för att inte bli dödade här.»

I detsamma instörtade genom den smala passagen vid
barrikaden en mängd unga män, desamma vi nyss sett
utanför den, men alla nu med gevär i hand. Vi sågo dem
uppställa sig bakom barrikaden och, stödjande gevären på
den, lägga an mot boulevarden. Men ännu stod Damien
qvar vid den trefärgade fanan.

Jag har svårt för att nu erinra mig min egen
sinnesstämning i detta kritiska ögonblick. Men nog tänkte jag
bestämdt på Leonidas och hans spartaner, när de uppställde
sig mot Xerxes’ öfvermakt, då jag kände mig ånyo fattad
vid armeii af Åkerstein och af honom föras bort. Vi hade
dock icke tagit många steg, förrän vi sågo oss omringade
af flere beväpnade blusmän, hvilka skyndade efter och nu
hejdade oss.

Åkersteins besynnerliga kostym och martialiska utseende
hade väckt barrikadkämparnes uppmärksamhet.

»Ni är militär, ni är ungrare!» ropade de till honom,
förmodligen med anledning af hans höga mössa, »och är ni
en gång här, måste ni stanna qvar. Frankrike och Ungern
äro vapenbröder och friheten begges mål... A la barricade,
monsieur!»

Oaktadt detta uppmuntrande tilltal protesterade Åkerstein
af alla krafter.

»Vi äro ej ungrare,» förklarade han; »vi äro svenskar,
det vill säga från norden. Vi behöfva ej dö för friheten
så länge vi kunna lefva under dess hägn i vårt eget land.»

»Napoleon är en förrädare, han mördar friheten!»
ropades omkring oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free